Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ÅTTONDE KAPITLET
under den. Inför döden blir hatet smått.
Allt blir smått.»
Gösta höll hans hand.
»Du får inte dö, far.»
»Det är skönt att dö, när man gjort opp
räkningen. Döden är punkten efter livets
omening. Jag har plågats fram till den
punkten — av dig.»
»Kan du förlåta mig?»
»Förlåta? Jag tackar dig. Du har
Ibefriat mig från min tyngsta börda. Jag
sa, att hatet var min religion. Ja, det var
det. Det höll mig uppe. Jag ingav
respekt. Men det var en eländig religion.
Jag längtade i hemlighet efter en annan.
Det kan jag bekänna nu. Jag har
funnit den.»
Han såg sig omkring.
»Var är Disa och din vän?»
Gösta vinkade fram dem.
»Ett par skrämda fåglar. Var inte
rädda för mig. Jag är inte vred. Min
dotter! Min andre son! Ni ska fatta
varandras händer, så att jag ser det, och så
ska ni minnas gubben utan bitterhet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
