Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke skulle sammankalla allmogen, än mindre anfalla Opslo. Knut Alfson ingick härpå
och infann sig i Opslo d. 18 Aug. samt gick ombord på ett af Krummedigs skepp, der
mötet skulle hållas. Ett bittert hat, ärfdt från deras fäder och genom ömsesidiga tvister
förökadt, rådde mellan dessa män. Ej underligt, att sammanträdet icke aflopp lugnt.
Från ordstrid och personliga förolämpningar kom det till angrepp och misshandlingar och
Knut Alfson jemte några af hans anhängare blefvo nedhuggna. Man måste strängt tadla
detta Krummedigs brott mot riddersmannatro och folkrätt, hvilket äfven, efter Hvitfelts
utsago, väckte "stor eftertale en tidlang". Det bör dock icke heller lemnas oanmärkt hvad
tvenne handlingar af d. 26 Aug. 1502 betyga, nemligen: att Knut Alfson icke allenast
brutit mot lejdebrefvets vilkor, i det han varit åtföljd af ett vida större antal knektar, än
hvartill han varit berättigad, utan äfven, på vägen till Opslo och under lejdens
åtnjutande, bemäktigat sig biskop Herman af Hammers gård, tillfångatagit en af konungens
fogdar och, enligt hans eget folks utsago, ingått öfverenskommelse med Nils Ravaldsen,
som stod 1/2 mil från Opslo, att natten efter thorsdagen, då mordet skedde, i förening
med besättningen från Aggerhus antända Opslo och öfverfalla de danske. Uti konungens
bref af d. 27 Sept., hvari han besvarar Krummedigs rapport om förenämnde tilldragelser,
förklarar han honom hafva handlat "som en troo dandemann, för hvilket vi eder gerne
och kjerligen tacke". Men länge fick han ej sitta i ro, ty redan d. 14 Oktober tillskref
honom konungen att skynda till undsättning af Warbergs slott, som af Sten Sture
belägrades. Han lärer dock näppeligen hunnit lyda denna befallning, ty d. 23 Oktober
underrättades han af konungen om det af Knut Alfsons enka, fru Metta Ivarsdotter (hon
blef sedermera gift med Svante Sture) åvägabragta uppror i Norrige. Han anbefalldes
att söka motverka allmogens förledande samt att understödja Aggerhus, om det af de
upproriska skulle anfallas. Men han kunde hvarken hindra Aggerhus’ intagande, ej heller
att Nils Ravaldsen samma år besatte Kungshälla och derifrån belägrade sjelfva Bohus.
Likväl lyckades honom, sedan Sten Sture nödgats upphäfva Warbergs belägring, att genom
ett lyckadt utfall förjaga norrmännen från Bohus. Den 13 December finna vi honom i
Laholm, der han å konungens vägnar anklagade de upproriska, hvilka fallit i danskarnes
händer. Men i Januari 1503 infann Nils Ravaldsen sig åter i Kungshälla och
instängde Bohus. Att konung Hans af politiska skäl önskade för någon tid fjerna
Krummedig från Norrige, hvarest denne egde så många fiender, kan man med visshet antaga,
fastän den kongl. skrifvelsen af d. 12 April 1503 förklarar, att hans personliga närvaro.
i Danmark vore af nöden, och Krummedig deri anmodas att åt sin svåger Otto Rud, som
med förstärkning afsändts till Bohus, antvarda slottslofven, som dock enligt brefvets lydelse
framgent skulle hållas och förvaras till Krummedigs hand. Otto Rud förblef emellertid
slottsherre på Bohus och Krummedig förläntes med Holbecks län, som hans svärfader förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
