Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömmestorp. Hasslöfs socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehaft Dömmestorp, tillhörde slägten Most (silfverspets i svart- och röddelad sköld), och förde
såväl Olof Jenssen som Henrik Aagessen detta vapen.
Holger Rosenkrantz, son af Axel Rosenkrantz till Glimminge i Skåne och Metta
Pallesdotter Grubbe, föddes d. 9 Maj 1596 på fädernegården. Efter slutade studier vid
Herlufsholms skola på Seeland blef han "småsven" hos kanslern Christian Friis till
Borreby och åtföljde honom på dess beskickning till Jakob Estes kröning. Derifrån begaf
Rosenkrantz sig till Nederländerna, der han ingick i krigstjenst vid prins Moritz’ af Oranien
regemente. Efter 8 års fältlif blef han af Christian IV återkallad, erhöll befäl öfver ett
kompani af fotgardet, som han under kriget mot Sverige anförde, men efter Calmars
kapitulation, d. 3 Aug. 1611, blef han befälhafvare öfver 5 kompanier fotfolk och ett
kompani ryttare, med garnison i Wisby. Han förlänades snart derefter med Roskildes
län, d. 19 April 1617 med Halmstads, d. 12 Maj 1620 med Laholms samt 1626 med
Hamershus’ slott och län. Efter freden i Lübeck, d. 12 Maj 1629, afgick han till
Nederländerna såsom befälhafvare för de 1500 man, som Christian IV ställde i general-staternas
sold. Han har dock icke länge der qvarstannat, utan var i slutet af året i Lund, hvarest
han utförde sin beryktade näfstrid med biskop Mads Middelfart.
Rosenkrantz, som egde patronaträtt öfver Glimminge pastorat, hade gifvit detta till
en ung prest, med vilkor att denne skulle gifta sig med hans hustrus kammarjungfru.
Men sedan presten tillträdt kallet, bröt han sina löften, och gifte sig med företrädarens
enka. Patronus anklagade honom inför kapitlet i Lund, men då lagliga bevis saknades,
blef presten frikänd. Rosenkrantz blef högst förbittrad på bispen, "den gamle Skjelm",
hvars inflytande han ansåg hafva vållat frikännelsen. Under höstmarknaden sistnämnde
år hade Rosenkrantz infunnit sig i Lund. Efter att, såsom han sjelf förklarat, "hafva
taget noget vel til sig", begaf han sig med tvenne af sina adeliga dryckesbröder till
biskopsgården. Sedan han ytterligare njutit af bispens välfägnad, önskade han att dansa;
men då värden ej ville lyssna dertill och icke anskaffa spelmän, lät han sin tjenare
ditföra dylika. Men då Rosenkrantz nu ville tråda dansen med den gamla biskopinnan, ja,
till och med mot dottern tillät sig oanständigheter, tröt doktor Mads’ tålamod, och han
förehöll Rosenkrantz, i stränga ordalag, hans oskickliga uppförande. De båda vännerna
samt musikanterna aflägsnade sig nu, liksom enligt öfverenskommelse, hvarefter
Rosenkrantz öfverföll och kullkastade Hans Högvördighet samt slog honom så, att blodet flöt
ur näsa och mun. Biskopen reste genast, så tilltygad som han var, till Köpenhamn, der
biskop Resen förde sin blodige kollega inför konung Christian.
Konungen lät, på sin biskops vägnar, anklaga Rosenkrantz inför rättaretinget. Men
först 6 år derefter föll domen, hvarigenom Rosenkrantz fälldes till 1000 rdrs böter. Denne
hade flere vänner och slägtingar bland riksråden, och häraf kan förklaras såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
