Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömmestorp. Hasslöfs socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidsutdrägten som konungens bekanta yttrande: "Ja, der som jeg havde hävt saa mange Svogre
i Retten som Holger, saa havde min Præst, Doctor Mads, nok faaet en anden Dom!" —
Rosenkrantz, "den rige", fann straffet ganska ringa och yttrade: "att han endnu ville
give 1000 Daler, om han maatte give den gamle Skjelm engang saa meget".
Denna tilldragelse lemnar ett bevis såväl på det öfvermod och den råhet i seder,
hvilka den tiden ännu rådde hos adeln, som ock på den olikhet inför lagen, som egde
rum för det ståndet, hvilket endast kunde dömmas af sina jemnbördige.
Då svenskarne under C. G. Wrangel i Juli 1644 landstego på Bornholm, var
Rosenkrantz länsherre derstädes och innehade Hammerhus, som af svenskarne blef belägradt.
Men efter tvenne dagar öfverlemnade han slottet, sig och besättningen i svenskarnas
händer. Efter freden i Brömsebro ställdes han derföre inför krigsrätt, men då det
upplystes, att han endast haft ett kompani soldater, förutan 60 nyvärfvade bonddrängar och
gesäller, till öns och slottets försvar samt att han först, sedan besättningen nedlagt vapnen
och hvarken "med godo eller ondo kunde bringas till muren", uppgifvit slottet, —
förklarade rätten, d. 4 Maj 1646, "att Holger Rosenkrantz ej finnes skyldig, att hvarken
Bornholms land eller Hammerhus blifvit eröfradt". Att mod ej fattats honom, derom vittna
såväl hans sjelfvalda, mångåriga krigaryrke som ock hans frimodiga vädjande till konungen
i sin försvarsskrift: — "jag vill underdånigst förmoda att Eders Maj:t icke imputerar mig
detta såsom någon feghet, som sjelf bäst är sig bevist mitt förhållande i den förra svenska
fejden, der jag tjenade under E. M:s lifregemente som Kapten, från krigets början till
dess slut och jag, i stormning, anfall, skärmytsel och kommando, mig alltid som en ärlig
soldat har förhållit, hvilket namn jag hoppas ännu med ära i min ålderdom att bära med
mig i grafven".
Rosenkrantz ansåg denna rättegång såsom bevis på konungens ogunst, och har i
mariginalen af utslaget egenhändigt uttryckt detta samt att han för sina tjenster "burde
billig have Tak og ingen Efterstræbelse". Han tillbragte den återstående delen af sin
lefnad på Vemmetofta på Seeland, af hvilken gård han 1641 kommit i besittning. Vid den
till i Juli 1647 utlysta herredag i Odense infann han sig, fastän sjuk, och afled derstädes d.
20 Augusti. Enligt sin önskan blef han jordad i Mariæ-kyrkan i Nyborg invid sin hustrus,
Karen Krabbes, första man, i hopp om att sålunda en gång åter få hvila äfven vid hennes
sida. Han var tvenne gånger gift, 1:o) med Lena Gyllenstjerna, dotter af Mogens
Gyllenstjerna till Bjersgård och Hella Ulfelt Hon föddes d. 17 Maj 1588, kom 1601 till sin
faster Dorothea Rud, gift med Christ. Gyllenstjerna, blef 1606 hoffröken hos drottning
Anna Cathrina samt gift 1614 och afled på Dömmestorp d. 30 Jan. 1639; 2:o) år 1641
med Karen Krabbe (f. 1597, † 1662), dotter af Tage Krabbe till Jordberga och Sophie
Friis. Hans barn i första giftet voro: Olof och Corfitz (se nedanför), Ebbe (se Skottorp),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
