Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 35
”Reformarbete”, som behandlar Finland,
namnes icke en enda gång hennes eget
namn.
I det personliga umgänget var hon yt-
terst angenäm och älskvärd, hennes säll-
skap var lika roande och intressant som
lärorikt, alltid hade hon något av intresse
att berätta — och få kunde berätta som
hon BHantingen från sitt rika livs många
upplevelser eller om något som hon läst,
ty hon läste mycket och hade ett utmärkt
minne för vad hon läst. För sina vänner
var hon den ömmaste, mest hängivna vän,
och även då hon var överhopad med ar-
bete fann hon tid för dem och tid att
skriva långa brev till de frånvarande.
Hon hade så många glädjeämnen, hon
njöt af allt skönt både i naturen och
konsten. Hennes sinne för humor var
ovanligt utvecklat, och ingen kunde skratta
så hjärtligt som hon åt ett gott skämt
eller en rolig historia-
Bland hennes glädjeämnen var också
att komma till Svèrige.. I Stockholm triv-
des hon synnerligen väl, och hon älskade
att ströva omkring i den gamla staden
och kände dess trånga gränder och gamla
hus bättre än mången infödd stockhol-
mare. Hon var förtjust i Stockholms om-
givningar och besökte gärna våra lustslott;
ännu sista gången hon var i Stockholm,
övertalade hon mig att en dimmig och
fuktig oktoberdag följa henne till Drott-
ningholm. Hon var mycket hemma i
Sverges historia, och då hon riktigt ville
vila sig från arbete, kvinnosak och politik
läste hon Fryxells Berättelser ur svenska
historien. Hon älskade våra stora minnen
och var stolt att såsom finne hava del i
dem. Hon var i Stockholm, då Gustaf
Adolfs minne firades den 6 nov. 1907,
och nedlade då blommor vid hjältekung-
ens stod.
För Fredrika Bremer hyste hon en djup
vördnad och beundran, och när hundra-
årsdagen av Fredrika Bremers födelse fi-
rades den ’7 aug. 1901, hade Alexandra
Gripenberg rest över till Sverige och del-
tog i hyllningen vid graven på Osterha-
ninge kyrkogård, där hon nedlade en
krans på Finsk Kvinnoförenings vägnar
och höll ett vackert, stämningsfullt tal slu-
tande med några strofer ur Topelius’
sång till Fredrika Bremers minne.
AlexandraGripenbergslifsgärningföreter
icke så få likheter med Fredrika Bremers,
och mycket i hennes gamle väns. sång till
den svenska banbryterskan kan tillämpas
på henne. Jag vill därför sluta denna
ofullständiga minnesteckning af denna
finska kvinna, som i sanning verkat i
Fredrika Bremers anda, med dessa skal-
dens ord:
“Nu har hon ro. Den vida oceanen
begraver uti vester hennes spär,
Men inga världshavs töcken, ingen bölja
Och ingen virfvelvind av öknens sand
Skall sopa hennes verk från jordens
dunkla rand
Och hennes andes verk från dem, soni
henne följa“
Maria Cederschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
