Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 HERTHA
området har hon yttrat, att de samarbetade
förträffligt under valförberedelserna och
överhuvud även tillfredsställande inom par-
tierna. Däremot nekade hon icke till att
vissa svårigheter ISinnat yppa sig beträf-
fande samarbetet mellan män och kvinnor
på lantdagen, och ansåg, att ännu behöv-
des en lång tids. samarbete mellan bägge
könen, för att de på alla områden skulle
lära fullt förstå varandra. Särskilt diver-
gerade deras meningar ofta om vad som
vore de stora och de små frågorna, vad
som vore ett folks vitala intressen.
Själv fick hon icke länge deltaga i ar-
betet på lantdagen. Redan vid nyvalen i
maj 1909 måste hon avsäga sig omval
på grund av sin vacklande hälsa.
Djupt kändes på lantdagen, i synnerhet
inom dess kvinnogrupp, förlusten av hen-
nes trägna arbete, hennes rika erfarenhet,
hennes klara och oförvillade omdöme och
säkra takt.
Ännu beskärdes henne några är av fli-
tigt arbete, dock även tidvis avbrutet av
sjuklighet — så förra vintern, då hon i
tre månader låg under behandling på Röda
Korsets sjukhem i Stockholm. Denna kur
tycktes dock hava god verkan, och det
syntes vara goda utsikter till stadigvaran-
de förbättring. Under den förflutna hösten
gick hon åter helt upp i arbetet, var full
av förslag och planer, men så kom helt
plötsligt döden som en oväntad, men kan-
ske icke ovälkommen gäst och skänkte
frid och ro efter arbetet och mödorna.
Dock bör man icke tänka sig Alexandra
Gripenbergs liv såsom tungt och mörkt
eller henne själv som nedtryckt av arbete
och omsorger. Visserligen sörjde hon
djupt — och vilken fosterlandsvän skulle
icke göra det? — över förhållandena i
hennes land och över många tidsriktningar,
som hon med sin djupa sedliga uppfatt-
ning icke .kunde gilla, men hon hade en
ovanlig sinnets spänstighet och ett ovan-
ligt glatt och jämnt lynne. Hon kände i
hög grad både livsglädje och arbetsglädje,
och i fullt mått hade hon insett sanning-
en av orden: “Det är saligare att giva
än att taga.,“
Ja, frikostigt gav hon kvinnosaken och
sitt lands kvinnor av sin rika begåvning;
sirt ovanliga arbetsförmåga utnyttjade hon
till det yttersta; aldrig tänkte hon på att
spara sig, aldrig på égen vinning, egen
fördel eller bekvämlighet. Jag vill blott
anföra ett enda exempel på hennes offer-
villighet. Det var då Finsk Kvinnoförening
skulle utgiva “Kalender över kvinnoarbe-
tet i Finland". Detta krävde naturligtvis
mycket arbete, och huvudparten därav föll
som vanligt på ordföranden. Hon måste
därför avsäga sig annat arbete, sådant som
betalade sig, och då härigenom hennes
inkomster för året betydligt skulle reduce-
ras, flyttade hon från sin trevliga och
väl belägna våning och till en betydligt
anspråkslösare och billigare bostad inåt
en gård.
Lika litet sökte hon efter sin egen be-
römmelse, efter popularitet eller folkgunst,
allt detta uppoffrade hon hällre än hon
vek en hårsmån från vad hon ansåg vara
rätt och sannt. Hon var i sanning en
helgjuten personlighet, huvudet högre än
allt folket, icke blott i avseende på in-
tellektuell begåvning, utan även i avseende
på karaktärens renhet och ädelhet. Små-
sinne och avundsjuka spårade man aldrig
hos henne, lika litet som någon självför-
hävelse. Såsom ett exempel härpå vill jag
nämna, att i den avdelning av hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
