Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 HERTHA
b r e. Utslitna och utpinade gamla häst-
krakar, den stora världsstadens offer-
djur, i flock för att ledas till slakt, teck-
na sig i trängsel på dukens mitt, somli-
ga knappast i stånd att ens släpa sig
fram — till slutet, andra ännu med kraft
nog att stegra sig under karlarnas hår-
da grepp i grimmorna. Ett långt, ut-
märglat huvud med ångest i en döds-
trött blick kastar sig tillbaka för det hår-
da rycket, den mörka silhuetten av det-
ta och ännu ett brottande huvud höjer
sig, över flocken av de andra hästarna,
mot det ödsliga fältets tunga himmel.
Ha de aning om vart det bär hän? Det
är dock befrielsen, slutet på pinohisto-
rier, så grymma, att man knappast står
ut att tänka på dem.
Men Rosa Nordenskjöld har stått ut
därmed och mycket mer än så. I Pa-
ris och München, ända till slakterierna,
där den utpinade, till sist odugliga häs-
ten ännu tjänar sin brutale ägare med
sin död, har hon följt deras öden och
studerat dem. Hon talar om hästar som
om mänskliga varelser, om deras ångest,
hat, trots och förtviflan. Hon älskar
dem och lider med dem, och därför
har hon målat Dödsmarschen. Sedan
hon var litet barn kan man säga att
hon så gott som levat bland häs-
tar. Hon kände sig tidigt så förtrogen
med dem, så i stånd att bedöma dem,
att hon en gång som skolflicka slog
vad med sina kamrater, att hon skulle
under några minuter observera några all-
deles främmande hästar och om hon
fann någon, som såg god ut, gå fram
och kyssa honom på nosen. Ett ytterst
riskabelt experiment, som kunnat komma
att stå henne mycket dyrt, men hennes
psykologi svek henne inte och hon lyc-
kades.
Hon tyckes också verkligen känna des-
sa djurs väsen och alla lynnesskiftnin-
gar, liksom hennes öga uppfattat och
hennes hand kan återge deras yttre i rö-
re’se och vila. Understundom kommer
man att tänka på Märta Améen. Rosa
Nordenskjöld har också studerat för denna
vår framstående skulptris och hästkännare.
Till sist kan jag ej underlåta att uttala
en önskan, att Rosa Nordenskjöld hade
lika god blick för mänskor som för häs-
tar. Att hon inte har det — eller i vil-
ket fall som hälst inte ger sig tid att ha
det — därom vittna de ganska otympliga
figurer, som kommit med på några av
hennes tavlor. Den råa färgen i flera av
landskapen, bakgrunden för hästarna, vi-
sar även att målarinnans intresse- är
alltför uteslutande absorberat av hennes
favoriter.
Ch.
Finskorna och Fredrika Bremers min-
ne. Att Fredrika Bremers minne är levande
bland kvinnorna i Finland, därom vittnar det
starka intresse, varmed även finskorna omfat-
tat idén om resandet av en Fredrika Bremer-
staty i Stockholm. Sä har bl. a. Finska Kvin-
nosaksförbundet Unionen bildat en penning-
insamlingskommitté, som till statyfonden här
hemma överlämnat en summa av 153 kr., in-
samlade bland kvinnor i Helsingfors. Gåvan
åtföljdes av en skrivelse från kommitténs
ordförande, doktorinnan Sigrid Heinricius, som
där säger:
“Att vårt bidrag tager en så anspråkslös
form, beror främst därpå, att vi för närvarande
i Finland genomleva hårda tider och olycksår,
vilka taga även de enskildas offervillighet
strängt i anspråk. Kvinnosaksförbundet Uni-
onen har dock genom sin den 26:te sistlidne
oktober föranstaltade minnesfest samt genom
denna penningeinsamling till monumentsfon-
den velat visa Sverges kvinnor, att förbundets
medlemmar med Eder dela känslan av vörd-
nad och varmaste tacksamhet inför minnet av
Fredrika Bremers stora livsgärning.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
