Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H K R T H A ?g
väl försvarar sin plats vid sidan av Goe-
thes brev till fru von Stein och Schillers
brev till Lotte och som i känslostyrka
överträffar dem, sagan om Tristan och
Isolde, sådan som den tedde sig över-
satt till verkligheten.
Ett nygift, av alla yttre omständighe-
ter gynnat par utgjorde Otto Wesen-
donk och hans unga hustru, då de
1851 på hösten bosatte sig i Zürich.
Han, delägare af en stor sidenfirma i
New York tillhörde dessa äkta patri-
ciertyper, som man ännu understun-
dom lyckas stöta på i Tyskland, och
endast där. Hon var dotter till en lika-
ledes förmögen köpman, kommerserådet
Lucke i Elberfeld. Mathilde var ett
av dessa lyckans skötebarn, som på
så mjuka händer bäras fram genom li-
vet, att de ej komma sig för att söka
pejla lyckans innebörd. Hon gifte sig
vid tjugo års ålder, och även i valet av
make stod lyckan henne bi. Den ställ-
ning, som Otto Wesendonk mäktade in-
taga gentemot den så högt över det all-
dagliga stående själserotik, som i allt vi-
dare och djupare mått kom till stånd
mellan hans unga hustru och den store
mästaren, har präglat honom som en
lika nobelt tänkande som handlande per-
son. Om denna kung Marke varit blott
ett uns mindre upphöjt förstående och
ädel i sitt beteende, vem vet, kanske ha-
de sagan om Tristan och Isolde fått en
helt annan utgång - nu utgjorde den
i grunden endast en episod ur ett konst-
närsliv, men en episod, som blev till
elddopet av ett skapande snilles rikaste
och mest fruktbärande alstringsperiod.
Det var under vintern 1852, som Ri-
chard Wagner och Mathilde Wesendonk
första gången möttes. Hon var då tju-
gofyra år, begåvad med ett sällsynt in-
tagande yttre och med den intryckskäns-
liga, livliga vakenhet i sätt och väsen,
som utmärker rhenländskor i allmänhet.
Efter vad hon själv erkänt, var hon
vid denna tid som ett ”oskrivet blad”,
och då man besinnar hur sent även in-
om de bästa möjligheternas område den
tyska kvinnans intresse för något annat
än kök och linneskåp utvecklats, betviv-
lar man ej hennes ord. I ett rikt tyskt
köpmanshem på 1850-talet var säkert ett
bokskåp en långt större lyxartikel än de
dyrbaraste juTeler; men musikens värld
var tillgänglig även för den tidens starkt
begränsade intressen på spinnsidan, och
Mathilde Wesendonk, som till sina mån-
ga yttre och inre förmåner även räknade
gåvan av en vacker sångröst, var i lik-
het med sin man en stor musikentusiast.
Wesendonks hade föregående år hört Ri-
chard Wagner dirigera en Beethovenkon-
sert och längtade att stifta mästarens
bekantskap. Så sökte de under vinterns
lopp att värva honom till den talrika
umgängeskrets, som snart fyllde deras
gästfria och splendida hem. Det lycka-
des utan svårighet, ty hos Wesendonks
fanns just hela den miljö, som Richard
Wagner så ovillkorligt krävde som sitt
konstnärselement, lyx i förening med
smak och förstående i förening med en-
tusiasm. Richard Wagner hörde nämli-
gen ej till vindskammarfilosofernas art, han
behövde känna siden och sammet på sin
kropp och hans blick måste möta skön-
het för att han ej skulle störas i sin
skaparglädje. Han var epikuré i fråga
om skönhetsnjutning och beskaffenheten
av en teservis, sättet att duka ett bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
