Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 119
nuskripter, och som förut framlägga för
dig de intryck de gjort. Jag har ej min-
sta tvifvel på ditt arbetes interesse och
värde, men för att göra det tillgängligt
för en större allmänhet kommer mycket
an på styl och form. Fullkomligt tror
jag med dig att arbetet blir bättre som
familljekrönika, eller Slägt minnen
(den titeln, tycker jag, är präktig!) än
behandlat som roman, men jag tror att
allt hvad af roman eller romantiskt i
denna Minnes-serie kan finnas, bör med
förkärlek framhäfvas och behandlas, ell.
rättare, allt vad som i den är glans-
punkt, epok bör relèveras så mycket som
möjligt; och Öf. Montgomerys bref så-
väl som skriften ”Månne det går an”
låta mig tro att ämnet skulle vinna på
att af dig mera fritt behandlas. Men jag
skall kunna tänka häröfver när jag sett
mera af arbetet. For närvarande är jag
i Stockholm, hos min kusin Agathe
Wachtmeister, för att sköta korekturet
till ett litet arbete, och är upptagen och
förströdd af åtskilligt, men när jag om
fjorton dagar åter är i Årsta-stillheten
skall jag genast sätta mig in i slägt-
minnena, och var viss om att jag skall
akta dem som mina ögon. Vår litteratur
saknar alldeles en af litteraturens mest in-
teressanta grenar — memoirer (Minnen).
Måtte dina, goda Malla, bli dess första
friska växt i denna riktning, och visa att
sådant går an äfven här (ty vårt fel
i Sverge är att icke komma oss för, att
icke tro att det går an att företaga sa-
ker) och dermed framkalla efterföljare.
Ty ännu en gång, jag vet intet af hög-
re intresse och nytta än sådana minnen
och sjelfbiografier, ärligt och sannfärdigt
berättade! Och ju djupare de taga ur
eget bröst, eget lif, ju djupare tränga
de in i andras. Men den som efter
många själspröfningar, många erfaren-
heter af lifvet och sig sjelf, kommit till
besinning, till klarhet, till en stadgad
och välgörande lefnadsåsigt behöfver ic-
ke frukta för att afslöja sin själ, äfven
i dess hemligaste djup och gömmor, ty
hon vet sig dermed kunna träffa, leda,
utveckla de många, som känna likasom
hon.
Efter studiet av den nya sändningen
heter det (23.12.40):
Jag hade framlefvat en tid utan gläd-
je, utan intryck, utan rätt lif, sett me-
niskor utan att möta dem, läst böcker
och skrifter utan nöje och nytta, ”inte
sett, inte hört, inte lärt något grand,
som var vackert och lärorikt alls,” med
ett ord haft i själen ett slags vintersol-
stånd, som var för mig mycket nedtryc-
kande, — då, goda Malla, kom jag ut
till mitt friska lugna Ärsta och kommen
der i lugn, företog jag läsningen af ditt
Manuskript. Jag kunde ej släppa det
förr än det var slut, och slutat blef det
på samma dag läsningen börjades, men
jag kan ej säga dig med hvilket nöje,
hvilket interesse, hvilken djup tillfreds-
ställelse jag vandrade genom detta gal-
leri af sanna och originella teckningar,
hur jag njöt af den rena, i sanning och
allvar sjelfbeskådande blick, som Malla
fäster på sig sjelf, uppdagande sitt inre
med den i sanning himmelska klarhet,
som skiljer emellan godt och ondt och
upptar så väl skuggorne som dagrarne
i sin tafla af lifvet. Det är s å, som
sjelfbiografien blir af värde, och af ett vär-
de inför hvilket, i min tanka, alla diktens
allster måste buga. Min söta Malla, mitt tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
