Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 HERTHA
men alltid till sin läggning svärmare
och mystiker, och som 1665 kom till
Holland för att predika sina sekteriska
läror. Anna Maria drogs snart till La-
badie, han bodde i hennes hem i Ut-
recht, hon följde honom och hans an-
hängare först till Herford och sedan till
Altona, där Labadie dog 1673.
Och efter. Labadies död blef hon mo-
der för den lilla menigheten, som 1675
öfverflyttade till Wieuwerd i Friisland,
där Anna Maria van Schuman fick dö
i maj 1678. I sin sista tid kom hon
att hysa svärmarens förakt för vetenska-
perna, och därtill kom det särskilda för-
aktet för hennes egen berömmelse. An-
na Maria van Schuman var alltför gam-
mal, när hon slöt sig till Labadie, allt-
för allvarligt anlagd för att ens k u n-
n a göra sig skyldig till deltagande i de
erotiska urartningar, varför man, ehuru
som det synes utan fullt fog, beskyllde
labadisterna; således kan man väl utan
vidare omständigheter hänvisa dessa be-
skyllningar till mytdiktningens område.
Sina tidigare öden beskrev hon själv i
E u k 1 e r i a I, utgiven i Altona 1673,
och efter hennes död utkom andra de-
len, däri även hennes sista dagar skild-
ras. Varjämte även de psalmer hon dik-
tat till menighetens tjänst utgåvos jämte
ett par religiösa utläggningar över någ-
ra av bibelns böcker.
Dock ha icke dessa religiösa skrifter
givit anledning till några av de lovtal,
som hälsade ”den andra Pallas, den ti-
onde musan”, bland annat när Dome-
nico Gilberto 1642 kallade sin
Icvciikt till henne ”La donna triomfante.”
Ellen Wester.
Förnöjsamhetens
evolution.
I den gamla goda tiden fanns det en
* abstrakt gäst, som skulle ha en heders-
plats i huset. De unga döttrarna presen-
terades tidigt för henne, ofta av någon
i hemmet varande gammal faster eller
moster, och i en mångfald av situationer
ställdes de inför hennes blida ansikte.
Ty hon måste alltid se blid ut, efter-
som hennes namn var “att vara nöjd med
sin lott", och hon infördes i småflickor-
nas föreställningsvärld som en snäll gam-
mal tant, som satt i förmakssoffan och
outsägligt lycklig stickade på en ändlös
strumpa, i vilken hon kunde värma hela
världen.
Hon hade till sin uppgift att dämpa
deras upproriska lynnen och alltför vitt-
famnande önskningar, och om de än inte
alltid stodo på god fot med henne, för-
sonade de sig med henne, när livet var
ljust och deras förhoppningar slogo in,
och de tyckte, att det var alldeles i sin
ordning, att hon hade sin givna plats,
från vilken hon förmanade och tröstade
dem och höll dem i tukt.
Så blevo de unga kvinnor och flögo
ut till egna hem, d. v. s. inte alla — där
blevo döttrar kvar i de gamla hemmen
också utan någon egentlig uppgift i livet,
och det kom en dag, när de bättre än
någonsin behövde den gamla, snälla tant
“vara nöjd med sin lott".
Hon satt också och väntade på dem,
färdig att taga itu med sin uppgift riktigt
på allvar, men då kunde det hända, att
de funno hennes blida leende så underligt
förändrat — att det var som om det skulle
ha tillhört en död i stället för en levande.
Och stickstrumpan i hennes mjuka hand,
den i vilken hon skulle värma hela värl-
den, tycktes dem förvandlas till en kvä-
vande boja, som ville täppa till alla dör-
rar och fönster, genom vilka de krävde
luft för sina liv.
Men om de än i sitt innersta kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
