Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
HERTHA
att av de olika idéer, som uppburo ro-
mantiken, var det ej upphöjandet av
fantasien på verklighetens bekostnad, som
haft något egentligt inflytande på henne,
och att skillnaden mellan Jane Austen
och Charlotte Brontë ej kan uttryckas
genom att säga, att den förra är rea-
listisk och den senare romantisk. Av
företalet till The Professor såväl
som av boken själv se vi, att Charlotte
Brontës strävan var att ej se livet ge-
nom någon sorts rosenfärgade glasögon.
William Crimsworth, den unge mannen,
som är hjälten i romanen, blir utsatt
för den mest brutala behandling av sin
äldre broder, som skall giva honom en
start i livet, och hans existens i ett fa-
brikssamhälle i norra England är så grå
och trist man kan tänka sig. Till och
med mr Hunsden, som på sätt och vis
är hans vän och som gör honom mån-
gen god tjänst, är cynisk och butter i
sitt uppträdande och allt annat än älsk-
värd gentemot den unge William. För-
fattarinnan visar tydligt sin rädsla för
att hemfalla åt någon sorts sensibilitet
eller känslosamhet. Denna rädsla har
lett henne till överdrift i motsatt rikt-
ning, och figurerna i denna framställ-
ning stå hårt och kallt mot varandra
som på en tavla, där man saknar luf-
tens och dagrarnas spel.
Intet drag av vekhet och drömmarna-
tur hos den unge mannen själv mildrar
konturernas skärpa; han möter hårdhet
med överlägsen likgiltighet, och i sin
säkerhet och känsla av sitt eget tadel-
lösa uppträdande verkar han en smula
vad engelsmännen kalla ”prig”. Så kom-
mer han till Bryssel och blir lärare i en
gosskola samt får meddela undervisning
även i en flickpension. I de porträtt
av pensionsflickor i backfischåldern, som
vi möta här, har författarinnan ej ryg-
gat tillbaka för att framställa de mest
motbjudande drag, de mest grundför-
därvade karaktärer, som i all sin oför-
mildrade vidrighet dock ej verka upp-
konstruerade utan ge oss intryck av att
vara fullt verklighetstrogna och komma
oss att förstå vad den sunda, enkla en-
gelska flickan kände, då hon i Bryssel
kom i beröring med de underliga exi-
stenser, som befolka kontinentens pen-
sioner.
The Professor är emellertid ej
alltigenom en framställning av livets karg-
het. Författarinnan strävar att ej vara
romantisk, men hon har en stor fond
av idealitet, som finner sitt utlopp i se-
nare delen av boken. William Crims-
worth förälskar sig i en fattig obetydlig
liten lärarinna, som tar lektioner för ho-
nom, och hans äktenskap med henne
blir i all sin enkelhet det lyckligaste
tänkbara. Med samma iver, som Char-
lotte Brontë utmålade världens ondska,
ägnar hon sig nu åt att framställa den-
na lycka, som är helt och hållet byggd
på verklighetens mark och där ingen av
kontrahenterna aspirerar på att vara sa-
goprins och prinsessa, men följden är,
att ej heller den går alldeles fri» från pe-
danteri. Det är anmärkningsvärt, att
Charlotte Brontë betraktar det ideala äk-
tenskapet från den moderna kvinnans
ståndpunkt, genom att hon lägger bådas
självständiga arbete som grundval för
lyckans bestånd.
Det återstår att sammanfatta svaret på
frågan hur författarinnan i denna bok
utfört det program hon uppställt i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
