Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 HERTHA
talet. Har hon lyckats giva en trogen
bild av det verkliga livet, såsom hon ön-
skade? Att vara verklighetstrogen är ett
mycket omfattande begrepp, ty livet är
så rikt på både sorg och glädje, skön-
het och fulhet, vekhet och brutalitet, att
frågan är hur stort område man kan
fånga med diktens strålkastare. Man blir
ej i vidare mening realistisk genom att
uteslutande fästa sig vid livets mörka si-
da eller romantisk för det att man er-
känner befintligheten af idealitet, utan
allt beror på hur man blandar ingredien-
serna. Genom att framställa olika si-
dor av livet hårt och oförmedlat har
Charlotte Brontë väl uppnått realistisk
trohet i detaljer, men hon har ej lyc-
kats ge en övertygande bild av livet i
dess stora drag, med dess oändliga skift-
ningar och omärkliga övergångar.
Jane E y r e, kanske den mest kända
av Charlotte Brontës romaner, skiljer sig
betydligt från The Professor. Här
har hon ej försmått att begagna sig
av romantiska tricks såsom en gammal
herregård med långa mörka korridorer
och övergivna salar, med en hemlighets-
full våning, dit ingen får intränga och
från vilken ibland höres underliga skratt
och skrik. Allt detta såväl som den
förfärliga upptäckten, att husets ägare,
då han»står i begrepp att gifta sig med
Jane Eyre, ej är löst från sitt band med
sin första hustru utan att det är hon,
som i ett tillstånd av våldsam sinnesför-
virring förvaras i den hemlighetsfulla
vindsvåningen, allt detta var synnerligen
väl ägnat att intressera en större läse-
krets och att komma de personer, som
i The Professor ej funno nog nä-
ring för sitt romantiska krav, att sitta
uppe hela natten för att få veta vad som
slutligen hände Jane Eyre och hennes
älskare.
Denna romans rykte vilar emellertid ej
endast på dylika fantastiska påhitt. Dess
plats i litteraturhistorien beror på ka-
raktärsskildringen. Genom att följa en
människas öde alltifrån barnåren och ej
blott behandla en viss typisk del därav
visar detta verk tillbaka på det grund-
element, nämligen det biografiska intres-
set, ur vilket den engelska romanen ha-
de sin upprinnelse. Det är den unga
flickan Jane Eyres historia, som berät-
tas, och det är den bild författarinnan
ger oss av henne, som är bokens kär-
na. Redan som barn visar Jane, att
hon ej är en natur som alla andra.
Hon är föräldralös och uppfostras i sin
morbrors familj, där hon behandlas myc-
ket illa. Morbrodern själv är död, och
hans hustru och barn göra livet mycket
surt för henne, i synnerhet den fjorton-
årige John Reed, som är ett fullkomligt
monster av elakhet. Den lilla Jane för-
söker att hålla sig undan så mycket
som möjligt, men då hennes plågoandar
bliva allt för svåra, är det något i
hennes natur, som ej låter hålla sig till-
baka, och hon tar då bladet från mun-
nen och säger sin tant och sina kusi-
ner vad hon tänker om dem.
Dessa ögonblick äro lika eruptioner,
ty det är något inom henne, som bryter
sig fram mot hennes vilja, hon har in-
gen makt därmed, fastän hon efteråt, då
lugnet åter inträtt, häpnar över sin egen
djärvhet. Det är inga utbrott av dåligt
lynne, det är något vida allvarligare och
högtidligare i hennes självhävdelse, det
är hennes innersta väsens instinktiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
