Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 HERTHA
däruti, att intresset är mera splittrat här
än i Jane Eyre. Shirley är egent-
ligen en sorts idealfigur, fri och stark
och ej behäftad med kvinnliga svaghe-
ter, delvis tecknad efter systern Emily,
och hon gör sin entré först mot slutet
av första delen, då vi redan knutit vårt
intresse vid Caroline Helstone.
Vänskapsförhållandet mellan de- båda
flickorna, som är sett med en idealists
ögon, utgör bokens ena huvudtema; det
andra- är kärleken, d. v. s. Carolines
böjelse för sin kusin Robert Moore, ty
Louis Moores dityrambiska dagboksan-
teckningar om sina känslor för Shirley
lämna oss fullkomligt oberörda. Caro-
lines öde är skildrat med en kvinnas fi-
na förståelse av den tragik, som döljer
sig bakom en ung flickas obesvarade
böjelse. De sorger och förödmjukelser,
som, unga flickor äro utsatta för, äro
enligt Jane Austen till stor del beroen-
de av samhällslivets konventioner och
människors futtighet, medan Charlotte
Brontë visar, att deras grund ligger
mycket djupare, att den når ända ned
till naturens eviga lagar.
Vilken livssyn, som är den ljusaste, är
svårt att säga, ty konventionalism och
småaktighet kan lika litet elimineras som
naturens ordning, men den skildring,
som blottar det eviga och oföränderliga
i kvinnans lott att tiga och lida, där en
man skulle gå rakt på sak och fordra
förklaring, den framställning, som kom-
mer oss att känna, att denna ställning
ej kan ändras förrän kvinnan upphör
att vara kvinna, får givetvis en mera tra-
gisk anstrykning än den, där svårigheter-
na tyckas bero på mera tillfälliga om-
ständigheter. Det är ett rop om utvid-
gat verksamhetsområde för kvinnor, som
ljuder genom Carolines samtal med Shir-
ley, ej uttryckt med det uppnådda idea-
lets intresselöshet som i The Profes-
sor, utan i form av en längtan, som
söker tillfredsställelse.
Charlotte Brontë försmår ej satiren,
och hennes teckning av tebjudningen hos
kyrkoherde Helstones med alla adjunkter-
na, den öfverväldigande mrs Sykes och
hennes tre döttrar är mycket rolig.
Men hon använder satiren blott för att
bringa kontrast, det är ej den atmosfär,
i vilken hon lever och andas, ty det
emotionella elementet är vad hon i sina
mognare arbeten lägger huvudvikten vid.
Emily Brontë, förebilden till Shirley,
den passionerat natur- och frihetsälskan-
de Emily, som ej trivdes annat än i sin
hemtrakts vilda ljungmarker, har skrivit
en enda roman, som hon kallat W u-
thering Heights. (Wuthering är
ett Yorkshireuttryck, som betyder ”ut-
satt för stormens raseri). I sitt företal
till denna bok skriver Charlotte om sys-
tern, att hon var till ytterlighet skygg
och tillbakadragen och umgicks ej med
någon utanför sin egen familj, så att
fastän hon med livligt intresse tog del
av den omgivande befolkningens föreha-
vanden, hade hon ingen kännedom om
dess dagliga liv. Det var därför blott
de dystra, upprörande händelserna, som
nådde hennes öron, och alla de enkla
vardagliga smådrag, som komma tillva-
ron att flyta lugnt och jämt men som ej
äro nog intressanta för att bliva till en
hel trakts samtalsämne, de blevo henne
främmande.
På grundvalen av denna tämligen osam-
manhängande kännedom om folkets liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
