Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 H K R T H A
Notiser från bokvärlden.
Magnus Stenbock och Eva Oxenstierna.
En brefväxling utg. af Carl Magnus Sten-
bock. D. 1. P. A. Norstedt & Söners
förlag. 1913.
Bland vår historias stora personligheter
är Magnus Stenbock en av dem, som stå
mest levande för fantasien. På samma
gång som han är hjälten från skånska
kriget, fäderneslandets räddare, vittna ota-
liga bevarade smådrag och anekdoter om
hans hurtiga käckhet, hans spelande goda
humör och andra rent mänskligt älskvärda
sidor hos honom. Eftervärlden kan ej
undgå att dela kung Karls förkärlek för
Måns Bock.
De nu av en hans ättling utgivna bre-
ven till hans hustru kasta nytt ljus över
bilden och spegla på ett mycket tilltalande
sätt Magnus Stenbock intime. Det är en
lustig kontrast mellan hans ytterst sirliga
och ceremoniösa fästmansbrev till ”Hög-
welborne aldra ädlaste och skiöneste Frö-
ken” (han var dock nära släkt, kusin till
hennes mor) och den brevföljd til! ”aldra
kiereste dygdiga hustru”, som tar vid ett
halvår senare, några månader efter bröl-
lopet. Den röjer ett outtömligt förråd av
smeknamn sådana som ”min ädla lilla
unge” och ”nuppetuppan”, och den över-
raskar snart med något så modernt som
ett fonetiskt återgivande av barnkammar-
språket. Mitt i en allvarlig redogörelse
för marscher och affärer kan det komma
några rader hälsningar till den väntade
”illa boo ell illa tytte”; och som Eva
Oxenstierna födde sin make elva barn, var
det ej så långt emellan väntanstiderna.
Magnus Stenbocks ”lilla hustru dåcka”
var för honom mycket mer än den titeln
anger. Dotter till kanslipresidenten Bengt
Oxenstierna, hade hon tidigt förvärvat
världsvana och människokännedom, och
hennes praktiska klokhet utbildades under
tvånget att reda sig ensam ute i Tyskland
de tider hennes make låg i fält i främ-
mande tjänst. Magnus Stenbock vädjar
till hennes omdöme, när det gäller för
hans framtid viktiga beslut, och ber hen-
ne mer än en gång tala för honom hos
sin far. Då han efter slaget vid Narva
börjar komma i gunst hos kung Karl,
är han angelägen att sätta henne in i de
intriger, som spinnas mot honom vid ar-
mén, och ge henne anvisningar, hur hon
bäst skall kunna motverka dem hemma i
Stockholm.
Eva Oxenstiernas egna brev till hennes
”aldrakiärste ängel”, av vilka blott ett få-
tal äro bevarade, bestyrka det intryck av
klokhet och ömhet, som redan breven till
henne framkallat. Otympligare till formen
än hennes syster Charlottes, giva de dock
ej blott fängslande glimtar av livet i Bengt
Oxenstiernas hus, medan man väntade
budskap från armén på andra sidan Ös-
tersjön, utan även en och annan inblick
i den politiska situationen, visserligen med-
delad med många ursäkter för att man
”melerar” sig att skriva om något sådant.
Föreliggande del av den ur så många
synpunkter intressanta brevväxlingen, som
av utgivaren behandlats med lika stor
samvetsgrannhet söm pietet, avslutas med
år 1702. Fortsättningen kommer helt visst
att vara av än större intresse, då den om-
fattar breven från Magnus Stenbocks ri-
kaste år och från hans olyckligaste.
Sigrid Leijonhufvud.
Virveln av Maria Sandel. Tidens förlag.
Denna bok, liksom Maria Sandels före-
gående, har sitt särskilda berättigande på
grund av författarinnans intima bekantskap
med de personer och de förhållanden hon
skildrar. Det är inga "studier" av arbe-
tarklassens liv, som stuvas om till littera-
tur, Maria Sandel har levt igenom, sett
och känt vad hon ger oss i sina böcker.
Och där det inte kan vara egna, dyrköpta
erfarenheter, har det varit hennes kamra-
ters och närmaste omgivnings.
När hennes första bok, Vid svält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
