Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 HERTHA
Per Ulrik Kernell: ”Gud vare tack!
att någon inser, förstår och
förlåter!
I ett brev av 16. 4. 48, vars början
behandlar tidens politiska vårstormar, ger
Fredrika sitt sista och sammanfattande
ord i denna långdragna och bekymmer-
samma angelägenhet:
Det gläder mig att Malla åter skrifver
på Minnena, och jag kan då ha hopp
om att snart få en mig alltid kär läs-
ning. Du vet huru den interesserar mig.
Att Malla vid dem icke fått den ande-
liga hjelp af andra som Malla önskat
sig, kan visst i mycket vara deras fel.
Men, det kan ju äfven vara litet Mallas
eget fel, och att Malla ej kan eller vill
emottaga deras deltagande och biträde
s å som de ville och kunde gifva det.
Vissa svårigheter ligga äfven i sakernas
natur och nödvändighet. Interesset af
Mallas minnen är gifvet. Det är stort
och verkligt. Den trogna bild som de
gifva af Menniskorna och lifvet i deras
hvardags-skick och vanliga gång — gör
för mig deras stora värde. Men för att
göra dessa samlingar till ett helt, för att
gifva dem en form, *eller en någorlunda
ordnad gestalt som t. ex. Memoirer, be-
höfves en genomgående omarbetning och
sammandragning. Och dertill fordras en
person, som har förmåga dertill, och
rättighet (som blott Malla kan gifva) att
företaga en sådan ombildning och sam-
mandragning. Många stycken af dessa
minnen torde visst kunna förblifva i sitt
nuvarande skick men många äfven kunna
det icke om det hela skall bli en verkl.
njutbar läsning.
Ett resultat af arbetet kan svårligen
ligga i annat än i intrycket af det hela
och den totalbild af lifvet som deraf upp-
kommer. Antecknarinnans egen sinnes-
stämning vid slutet af arbetet, och det
ljus hon då kan ha hunnit till innom
sig sjelf — blir väl bästa belysning öf-
ver de olika grupper och gestalter som
hon låtit framträda. Ingen förståndsre-
flexion blir härvid af värde. Något dju-
pare måste det vara. Ljuset måste kom-
ma ur lifvets centrum — hjertat, kärle-
ken.
Efter detta har Fredrika Bremer inte
mer haft tillfälle att befatta sig med Malla
Silfverstolpes memoarer. Hennes väg gick
nu allt bestämdare åt andra trakter av
världen och livet. Kanske har till och
med minnet av den minnenas skatt, som
hon med så kärleksfullt nit sökte hjälpa
att lyfta i dagen, sjunkit undan i den nya,
energiskt framåtilande livsperiodens över-
rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
