Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 161
författaren. »Jag. läser dig som publicum
och dömmer som ett stycke sådant», sä-
ger Fredrika Bremer ursäktande till Malla,
riktigt nog, om man bara tillägger, att
detta stycke publicum stod unikt på sin
tid.
Man måste häpet beundra det sega och
milda tålamod, varmed Fredrika under
alla dessa år, för hennes egen del fyllda
av skriftställarmÖdor, mångahanda studier
och framför allt en hemlig, jäsande ut-
veckling, skötte det tacklösa värvet att
uppmuntra och leda den egensinnigaste
och mest misströstande av skribenter. Det
var icke egentligen en väntjänst, om det
än kom att yttra sig i denna form. Det
hängde ihop med detta ”intresse för det
stora hela”, som Malla, den lidelsefullt
krävande, egocentriska, till sin frysande
förfäran småningom fann vara kärnan i
Fredrikas väsen.
Åt Sverge, åt litteraturen skulle skänkas
ett arbete av banbrytande slag, en h i β-
ίο i r e intime, som på en gång oför-
gängligt bevarade svenska mänskor och
seder i ögonblickets friska färg och med
djärv öppenhet avslöjade en stort anlagd
men illa rustad kvinnas innersta erfaren-
heter i en värld, som icke var gjord för
henne och som hon icke var gjord att
Övervinna. Detta genialt naiva, vildvuxna
verk varslade om den nationella och re-
alistiska konst Fredrika Bremer drömde
om för sitt land, hon som redan på 1830-
talet var ”så förälskad i verkligheten”,
att hon endast i vad den bjuder kunde
finna ”poesi och skönhet”.
K.J.
Glimtar utifrån.
Skriande gärningar. ”Kvinder har en
forbandet Tilböjelighed til at tro, hvad vi
Mandfolk siger”, råkade danske Lundaprofes-
sorn Edvard Lehmann yttra i en diskussions-
inledning, som gav den berömde religions-
forskaren tillfälle att på ett mycket folkligt
språk blotta onöjaktig kunskap om kvinnor,
kvinnorörelse och en del själsliga fakta, vilka
sannolikt kommande religionshistoriker skola
göra vetenskap av. Den författare i ”Kvin-
den og Samfundet” (30 mars), som anför
citatet, förmodar att professorn efter sitt före-
drag funnit skäl att ändra mening i detta
stycke.
1 England åtminstone bli männen icke
trodda på sitt ord mera. Den som där vill
göra sin mening hörd och respekterad är hän-
visad till handling med därvid häftande risk.
Det finns tusentals britter, som aktivt ta del
i kvinnornas kamp för medborgarrätt, från de
hjältar, som offra tid, pengar, krafter, världs-
lig ställning, sitta av böter och hungerstrejka,
till de mera anspråkslösa riddare, som kastas
ut från ett liberalt möte, emedan de stigit upp
och protesterat mot brutal utvräkning av en
kvinna. Till denna elit hör den kände krigs-
korrespondenten och författaren Henry W.
Nevinson, som nyligen inför rätta uttalade ett
tänkvärt ord. Orsaken till hans häktande var
den att han tillsammans med en skara andra
försökt få audiens hos mr Asquith (vilket
som bekant aldrig lyckas, ty denne liberale
statskonstnär älskar icke att utbyta tankar
med folket) och därpå harangerat åskådare-
massan. Sådant kallas ”förargelseväckande
beteende”, och Nevinson, jämte några andra
män av pennan, omhändertogs av polisen.
Inför skranket avlade han följande vittnesmål:
”Jag har en lång och växlingsrik levnad
bakom mig. Jag har då och då — så gott
jag kunnat — tjänat mitt land, men aldrig
under hela min bana har jag varit så stolt
som jag är i dag över att stå här och pro-
testera mot den behandling, som kommer
våra kvinnliga politiska fångar till del. Det
är en allvarsam sak, när medborgare, som
alltid ha försökt göra sitt bästa för landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
