Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 HERTHA
välfärd, betrakta det som den största äran i
sitt liv att fängslas för det de protesterat mot
regeringen.”
Utslaget lydde pä frigivning med villkor
att den häktade avgav en förbindelse att upp-
träda laglydigt. Nevinson vägrade och —
släpptes lös utan villkor.
Märkligt och bekymmersamt är det också,
att när en dam ur Englands aristokrati ger
ut en memoarbok, så lyder titeln Prisons
and prisoners. Lady Constance Lytton
har sina intressantaste minnen från Hollo-
wayfängelset. På grund av sina särskilda
omständigheter har hon lärt känna det mång-
sidigare än andra ledamöter av Women’s
Social and Political Union. Vid sin
första sejour tyckte hon sig bli behandlad
med en misstänkt hänsynsfullhet, och då lä-
karen förklarade hennes hjärta för svagt att
uthärda tvångsmatningstortyren, ledde hennes
hungerstrejk till snar frigivning. Hon beslöt
att anställa ett drastiskt prov med principen
”likhet inför lagen”. Nästa gång hon deltog
i en gatudemonstration, uppträdde hon i ty-
pisk underklasskostym, bar glasögon och var
för övrigt tillstökad till oigenkännlighet. I
polisen uppgav hon namnet ”ogifta Jane
Wharton”. Planen lyckades fullkomligt. Den
fula, tarvliga och skyddslösa Jane Wharton
fick uppleva all den brutalitet, som rätteligen
tillkommer suffragetter, och med hennes
hjärta var det ingen fara! Men den sköna
och eleganta ladyn, som iklätt sig hennes
skepelse, hade verkligen ett ömtåligt hjärta,
och hon gick ut ur Holloway med för alltid
bruten hälsa. Hon tycks dock inte anse pri-
set högt för den dyrbara erfarenhet hon
vunnit.
Det måste vara något särskilt på tok i ett
land, där oupphörligt högsinta, redbara och
religiösa personer uppföra sig så illa, att de,
som sköta samhället, nödgas behandla dem
hårdhäntare än simpla förbrytare, t. ex. barn-
skändare, vilka åtnjuta faderlig mildhet.
En kvinnas brott. The Woman’s Bul-
letin (Los Angeles, California) meddelar i
sitt marshäfte en skrivelse av en lärarinna i
NewYork, som blivit avskedad av skolöver-
styrelsen på grund av ”gross misconduct”
och vädjar från denna dom till allmänhetens
instans. Lärarinnans brott bestod däri att
hon l:o var gift, 2:o hade underlåtit att med-
dela överstyrelsen detta faktum. Nu för-
klarar hon, att hon som amerikansk med-
borgare, vilken konstitutionen tillerkänner
”life, liberty, and the pursuit of
h a p p i n e s s”, äger rätt att vara gift. No-
tifikation om äktenskapet har hon tillställt
släkt och vänner, men hon trodde inte, att
en sådan familjeangelägenhet kunde intres-
sera överstyrelsen. Denna myndighet lägger
henne till last, att hon bibehållit sitt ärvda
namn, men det finns ingen lag, som påbju-
der, att hon skall byta ut det mot ett annat.
Det är en gammal historia från gamla
världen: äktenskapet in abstracto prisat som
samhällets grundval och i konkreta fall be-
lagt med straff, i synnerhet när en kvinna
gifter sig.
Omsadling. Frågan om ryttarinnor böra
rida gränsle eller i damsadel tyckes vara brän-
nande i England, eftersom mr och mrs
Pethick Lawrence upplåta de eljes politiska
spalterna i sin tidning Votes for Wo-
men till diskussionsplats för detta smak-
och hygienproblem. Manliga och kvinnliga
auktoriteter, läkare och ridkonstnärer, fram-
lägga plausibla skäl för bägge de stridande
meningarna, och skräddarna bidra med sta-
tistik. Ehuru damsadeln har många varma
och erfarna förespråkare, ser det ut, som om
den alltmer förlorade allmänhetens gunst. I
Stockholm synes frågan ha blivit avgjord i
all stillhet. Den som dagligen morgonpro-
menerar på Djurgården får se mången ståt-
lig ryttarinna, men ytterligt sällan en dam-
sadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
