Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 HERTHA
gen 30-årsfest i Stockholm. K. F. U.
K:s stora sal var rikt dekorerad med
flaggor och vimplar, och på estraden
syntes ett ståtligt porträtt av den .mång-
åriga sekreteraren fröken Augusta Wäst-
felt, utfört av Hildegard Thorell på be-
ställning av föreningen. Den historik,
som vid detta tillfälle lämnades över för-
eningens verksamhet av dess nuvarande
ordförande, friherrinnan Rappe, väckte
på ett mera ingående sätt än här kun-
nat ske minnet av det stora och resul-
tatrika arbete som Svenska Kvinnoför-
eningen för Fosterlandets försvar under
dessa gångna trettio år så lugnt och
nästan i tysthet utfört.
e:K—n.
Kulturen under prövning.
F
öre den här allra nyaste tiden ha
vi svenskar och vårt land icke varit
vidare omtalta ute i stora världen. Våra
kungar, våra lärde och uppfinnare, lik-
som våra kvinnliga näktergalar, ha na-
turligtvis uträttat så pass, att bildade eu-
ropéer menat sig äga begrepp om vår
och Sveriges tillvaro. Men det har of-
tast varit klena begrepp. Ännu nyss-
förflutna vinter trodde en parisisk vär-
dinna — verklig dam av bildat stånd —
att hennes svenske locataire hörde hem-
ma ”någonstädes därnere vid Bulgarien”.
Intresse för våra angelägenheter har den
europeiska allmänheten icke hyst. Sven-
ska läsare av åtskilliga världsblad ha så
gott som aldrig där träffat artiklar om
sitt kära fädernesland, på sin -höjd en
liten notis med petitstil då och då.
Efter 1905 började emellertid de sven-
ka tidningarna troget och träget bära
fram så många erkännande och väl-
villiga utlåtanden om oss de kunde hitta
i utlandspressen. Det hade blivit nya
signaler. Tyst med klandret av det egna!
Tag vara på det som duger!
Och si, det befanns att mycket dugde.
Gästande utländska vetenskapsidkare el-
ler journalister betonade i sina hem-
landstidningar med lyriskt välljud det
kolossalt sköna och rika t. ex. i vår
nordliga landsända. Midnattssolen, malm-
fälten. — Det rasrena högväxta svenska
folket prisades i höga toner, liksom den
verserade svenskens . charmanta gästfrihet
och kvinnornas intellektuella skolning i
förening med ett stilla betagande psy-
kiskt djup. Och med vilken aktning en
mängd av våra allmänna institutioner
blivit studerade av utlänningar! Sverige,
det så länge förkättrade, var snarast på
väg, i våra ögon, att utmärka sig som
kulturland.
Från den stund då vid klockringning
i kyrkorna den enbart blågula flaggan
gick i höjden för första gången, kom
det något okuvligt och stålblått i de
svenska förgätmigej-ögonen. Stålglan-
sen sitter kvar alltjämt. Och lika hos
kvinnorna som hos männen. De senare
skulle icke ha marscherat så raskt som
de gjort, om kvinnorna för sin del allt-
jämt hållit gamla lunken. Men kvinnor-
na, sedan länge icke tillfreds med bara
e n sträng på tillvarons båge, hade satt
sig nya mål, ändrat tempo och rent av
ställt de gamla begreppen om kvinnans
”begränsning“ på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
