Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 HERTHA
litär, vetenskaplig och social överlägsenhet,
som de inte längre kunna höja sig till, draga
i fält mot oss. Vår tyska här består av
våra bästa män, och mot denna folkhär
ställer England sina legoknektar, kallar in, i
samförstånd med Frankrike, Asiens och Af-
rikas färgade horder, begagnar dum-dum-
kulor (härför finnas officiella bevis). För
att besegra oss ger det de vitas auktoritet
i Afrika till pris och kallar in japanerna
i sina kolonier: så handlar ett ”kulturfolk”.
Tysk vetenskap, tyska bildningsanstalter
och deras resultat, industri och handel äro
de engelska överlägsna, modernare, smi-
digare, driftigare: denna konkurrens vill
England slå ned, och så förklarar det tyska
patent i England förfallna, betalningar av
engelsmän till tyska firmor för en ”förbrytel-
se”, som bestraffas med tukthus.
Våra sociala inrättningar, olycksfalls-,
sjuk-, ålderdoms- och invaliditetsförsäk-
ringar, vår borgerliga rätt erbjuda de fat-
tiga lagren av befolkningen och kvinnorna
mera säkerhet, understöd och försörjning
än vad förhållandet är i England och
Frankrike. Arbetaren har det bättre i det
monarkiska Tyskland än i republiken
Frankrike. Tyska riket känner inte till
något sådant som det fruktansvärda arbets-
löshetsproblemet och den förfärliga kvin-
nonöden i England. Om någon av de krig-
förande har en kultur att försvara, s å ä r
det vi. I utlandet är det få, som
veta detta, ty när våra fiender låta
hundra stämmor höras, skicka ut talare
och besolda tidningar, inskränka vi oss
vanligen till ett kallt, nyktert aktstycke.
Vi äro inte ett skrytsamt folk, och reklam
bland nationerna ha vi inte förstått oss
på. Nu stå vi inför den flammande av-
undsjukan: det brinner i öster, det brinner
i väster; vi veta att det kommer till det
slutliga avgörandet, avgörandet, till vilket
kejsaren kallade oss. Väl tror jag, att om
kvinnorna sedan länge haft rösträtt i Eu-
ropa skulle inte ett världskrig som detta
blossat upp. Som saken nu en gång lig-
ger, hade icke en tysk kvinna den avgö-
rande 4:de augusti röstat emot det oss
påtvungna kriget; ett parlament valt av
kvinnor och där kvinnor suttit med hade
icke beslutit annorlunda än männen. För
oss alla, män och kvinnor, gives nu en-
dast ett: igenom!
Kaethe Schirmacher.
Glimtar utifrån.
Den neutrala zonen. Redan tidigt i som-
ras, i (den väpnade) fredens sälla dagar, suc-
kade en engelsk rösträttstidning: »Vi undra
ibland, om det finns en civiliserad värld, och
i så fall var?» Mindre än någonsin se vi oss
i stånd att meddela den önskade adressen.
Vi veta inte hur en civiliserad värld ser ut
och ingen nulevande lär hysa den överspända
fordran att få skåda en dylik.
Ytterligt anspråkslösa som vi ha blivit, upp-
samla vi emellertid alla spridda yttringar av
en högre utvecklad livsuppfattning än det
hungriga rovdjurets, och vad som nyss var
trivialt självklara fraser klingar nu som ljuv
och sällsam musik från en oupphinnlig fram-
tidskust. Så mrs Fawcetts vemodiga häls-
ning till Internationella Rösträttsalliansen
(vars vicepresident hon är) i septembernum-
ret av Jus suffragii. Det låter som en
upptäckt, när hon påpekar, att »vi kvinnor,
som ha arbetat tillsammans för en stor sak,
ha förhoppningar och ideal gemensamma»,
och att »det som förenar oss är starkare än
det som skiljer oss». I dag äro truismer
som dessa hjältemodig handling; de krig-
förande ländernas män våga inte mer uttala
slikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
