Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40Ô KL E R X H A
mande bataljen. Så förde hon fram till
aktion hela sin försvarsstyrka av idéer,
planer, förslag, uppslag, inkast, utkast,
inlägg, frågor och projekter, varemot ej säl-
lan de mer betänksamma grepo till of-
fensiven. Tvingades hon av pluraliteten
till reträtt, drog hon sig skenbart besegrad
tillbaka för att vid lägligt tillfälle låta någon
skickligt anbragt undervattensmina springa.
Som en motvikt till stiftarinnans vit-
glödgade nit verkade Ellen Ankar-
svärd, skarp, lugn, klar, något reserverad,
men alltid logisk och behärskad. Hon
var generalstabschefen, som i de stora
frågorna nog var ense med överbefälha-
varen, ehuru dennes något djärva strate-
giska åtgärder ej alltid vunno gillande in-
för hennes nyktra, lugnt beräknande för-
stånd. Små slitningar ifråga om med-
len — om än aldrig om målet — voro
därför oundvikliga.
I skärpa röjde förbundets finansmini-
ster från dessa år, doktor Carl
Nyström, sin frändskap med systern
fru Ankarsvärd, ehuru den hos honom
hade ett övervägande satiriskt tycke, jag
har aldrig förstått vad det var för skäl,
som kommit denne ärkedebattör, vars
tunga skarpslipats i riksdagsdebatter, på
landstingsmöten, under ledamotskap i en
mångfald styrelser, att ingå som aktiv
medlem i ett kvinnosaksförbund. Det
var övervägande som kritiker och skep-
tiker han ägnade dessa idéer sitt intresse.
Men i egenskap av kassaförvaltare och
ordnare av förbundets penningväsen in-
lade han ett mycket förtjänstfullt och
oegennyttigt arbete. Så fick man under
diskussionen hålla till godo med herr
doktorns sarkasmer.
Den yngsta av förbundets stiftande
ledamöter, doktor Ellen Fries,
må nu nämnas, babyn i församlingen,
så väl till åren som genom de barnsligt
undrande anletsdragen och ett visst naivt
flickaktigt tycke, som hon alltid bibehöll,
hur mycket detta än stod i strid med
hennes aktningsbjudande akademiska titel,
hennes historiska lärdom och den slag-
färdighet, varmed hon vid sammanträ-
dena kunde ge sina i ålderns mognad
överlägsna förbundskamrater svar pa tal.
Det ”konsultativa statsrådet” inom mi-
nistären, den stilla, mindre talande än
verkande Mina Forsell, med vilken
tacksamhet dröjer ej minnet vid henne,
vid hennes milda försynta väsen, vid
hennes kloka, alltid omdömesgilla råd!
— Och Gustafva Hjelmerus,
livlig och klartänkt, den pedagogiskt sak-
kunniga i kretsen, samt för att sluta ra-
den professor Rosén, förbundets
verkligt goda vän, som troget höll fast
och aldrig svek, även då kvinnorörelsen
under årens lopp tagit en riktning, som
kommit mången av de ”frisinnade’ av
förbundets manliga medlemmar att de-
sertera.
Till denna uppräkning skulle kunna
läggas många forna och nuvarande kam-
rater, vilka med mig dela det förflutnas
minnen, det närvarandes börda och fram-
tidens hopp. Men de kunde ju stiga
fram och slå mig på fingrarna ifråga om
de biografiska uppgifterna. Och det vill
jag undvika. De stackars döda däremot,
till vilka alla de ovannämnda höra, äga
ju ingen talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
