Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 409
sparres och Ellen Ankar-
svärds. Att ha känt, tagit intryck av
dessa överlägsna kvinnor, att ha tillhört
deras tid, vilken oskattbar förmån ligger
ej däri!
Jag prisar mig också lycklig att t. o.
m. minnas Esselde från de år, då hon
som änka ännu hade sin bostad på
Södra bergen, varifrån de s. k. ”ukaserna
från Söder” gingo ut till de kring hu-
vudstaden spridda departement, Renskriv-
ningsbyrån, Läsesalongen, Föreningen
Handarbetets Vänner, Fredrika-Bremer-
Förbundet, för vilka hon som chef hade
att stifta lagar.
Det var en originell, av 80-talsmän-
niskorna föga senterad smak, som gav
sig uttryck hos fru Adlersparres make,
kommendören, att lägga sig till med
detta opraktiska, allt annat än arkitekto-
niskt sköna gamla hus i fattigkvarteret
bortom Katarina kyrka. En viss med-
vetenhet om bostadens säregna stilfullhet
och lägets ur skönhetssynpunkt sällsynta
företräden framför andra, vanliga Stock-
holmshem måste jag väl haft, trots min
samhörighet med 80-talet, eftersom jag
från mitt enda besök i fru Adlersparres
södra boning medtagit ett så outplånligt
intryck.
Jag ser ännu framför mig den trånga,
av ett högt plank från gatan skilda går-
den man först hade att passera; den
utskjutande yttertrappan med sina höga
obekväma steg, den halsbrytande, med
rep i stället för ledstänger försedda
stentrappa, som ledde upp till våningen,
de låga, långsträckta rummen med sina
höga mörka paneler, gamla mahogny-
möbler, väl fyllda bokskåp, djupa, av
murgröna inramade fönsternischer och
först och främst den bedårande utsikten
över den inunder liggande staden och
Strömmen med sitt glittrande vatten.
Kort efter detta besök måtte fru Ad-
lersparre lämnat den luftiga och konst-
närligt tilltalande, men ytterst obekväma
bostaden på Söder för den mer centralt
belägna lilla lägenhet på Tunnelgatan å
Norr hon under sin återstående livstid
bebodde. De gammaldags möblerna, böc-
kerna och familjeporträtten togos med,
men ack! den undersköna tavlan utan-
för fönstren måste lämnas kvar.
Det låg en viss storslagen överlägsen-
het i det jämnmod, varmed fru Adler-
sparre fann sig i de små förhållanden,
vartill efter mannens död hennes redu-
cerade ekonomiska villkor tvungo henne.
Hur gärna måtte hon ej ha önskat att
kunna utöva en storartad gästfrihet, att
få samla omkring sig många män-
niskor, att vara härskarinnan i en poli-
tisk eller litterär salong! Men i den mån
hennes bostads inskränkta utrymme det
tillät, såg hon ändå gärna hos sig sina vän-
ner och arbetskamrater, då man med den
enklaste apparat bjöds på små samkväm,
som värdinnans älskvärdhet och de in-
tressanta samtal hon visste bringa å bane
gjorde så innehållsrika.
Det fanns annars i det dåtida Stock-
holm en person, vars glädje det var att
bära representationsbördan för sina i den
vägen mindre bärkraftiga medsystrar. Det
var fru Fredrika Limnell. Hennes var-
ma och levande intresse för alla tidens stora
frågor, särskilt för dem hennes beundrade
och avhållna vän Sophie Adlersparre bragt
å bane, förenades, som känt är, med en
lycklig ekonomisk ställning. Den vitt-
berömda Limnellska salongen stod alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
