Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 H E R T H A
pappersblad - om polygami, självhärlig-
het o. s. v. o. s. v. — det förvandlas
ofrivilligt av lidelsernas människor till en
brutal kopia i jordens mull, en kopia, där
originalet ej kan eller vill känna igen
sig.
(Skall Ellen Keys kärlek till män-
niskorna en gång göra henne villig att
bära ansvarsgemenskapens tyngd också
med dessa och ej blott med “den
bästa ungdomen i Sverige"? Om den
stunden kommer, då står Ellen Key åter
vid en korsväg — ett av de vägskäl,
där den hemlighetsfulla, bländande skug-
gan av en levande Guds måttstock på
härlighet böjer varje mänsklig självhär-
lighet i stoftet. l. . .)
Bakom Ellen Keys lovsånger till Eros
ligger en medkänslans paradisdröm, som
är så fjärran från alla rävars rönnbärs-
omdömen, att den tvärtom skjuter över
målet åt annat håll och med avundsfritt
godtycke till Eros’ värld förlägger upp-
fyllelsen av den längtan, “som fordom
stillades av vilan i Gud".
Hur vågade jag nyss tala om ett väg-
skäl? Ellen Key har för länge sedan
«på allvar genomlevat kristendomen“ —
och levat den förbi. . . . Hon är ung
också däri, att hon är färdig med så
mycket. Hon har icke endast passerat
korsets religion, hon är färdig också med
Kant och idealismen och nyprotestantis-
men och mycket, mycket mera därtill.
Endast sällan möta vi minnen om lös-
görandets smärta eller ärr efter svunnen
samhörighet. Hon är så friskt förargad
som ett barn, och hurtigt och duktigt
och känslolöst avlivar hon systemen. Det
är som i sagan: “Och så högg han hu-
vu’t av häxan. Pang, där låg hon!"
Man frestas till medhåll och leende, bara
det inte gäller något av de tankeområden,
där man själv är hemmastadd! Ty då
tillkommer där ofta inför den alltför stora
raskheten något av indignation, som kvä-
ver leendet.
Kritiken har hos författarinnan skarpt na-
gelfarit dels det myckna obekymrat halvrikti-
ga eller fåkunniga, dels det från grundskilda
åskådningar i all vänlighet sammanförda och
åberopade. Likväl tror jag, att man där-
vid ofta förbisett Ellen Keys egenart.
Det är i grunden temperamentsfrågor
snarare än filosofiska frågor, som hon
ställer till sitt tankeföremål, och man kunde
säga att hon utlyssnar tankegångarnas rytm
snarare än deras innehåll. De toner
hon sålunda fångar äro ofta minst lika
väsentliga för förståelse som dem man vän-
tat sig. Hennes eget temperament blir
den rörliga enhet, som i sitt lopp rycker
med hela det brokiga fång av tankestoff,
som — låter sig ryckas med.
För Ellen Key blir också alltid
sinnesanalogien ett riktigare uttrycks-
sätt än slutledningen. Bäst kommer
hon till sin rätt, då hon skildrar
själstillstånd. Under ett vimmel av
benämningar och motbenämningar uppen-
barar sig då och då någon glimt av själs-
verklighet i underbar skönhet. Ellen Key
är viss om att själsmakt är “den enda
verkligt skapande makten". De själsskift-
ningar, som hänga samman med väsens-
utvidgningen, med sympatien, med gläd-,
jen och öppenheten för allt nytt, som
möter på,, vägen, återger hon som. få.
Ej underligt då,, att hon ej är så lyhörd
för det andra tempot i, livsrytmen, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
