Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 hERTIGINNAN AF FINLANn
Keith hade en skarp blick och Julius C~sars be-
römda konst att igenkänna hvarje ansikte bland de
hundratusende, hvilka han engång sett. Han betraktade
fången uppmärksamt och sade åter till honom:
- Du är icke bonde. Du är icke heller soldat.
Hvar har jag sett dig engång förut?
Intet svar.
- Kalla hit tolken!
Tolken, en viborgare, som rädbråkadc halfva Europas
språk, hade dagen förut brutit sitt ben och kunde ej
åtlyda sin herres befailning.
- Daydie, sade generalen, bed mademoiselle hafva
godheten assistera som tolk.
Daydie gick och återkom snart med Eva Merthen.
Det var första gången hon visade sig i generalens hög-
kvarter. Hon hade förändrat dräkt, har en klädning af
svart atlas och åtföljdes af en främmande fransk kammar-
tärna. Håret upplagdt med mera omsorg, ögonen ned-
slagna, kinderna bleka, hållningen kanske litet mer
prinsessa än förr, men värdig och lugn.
- Var god, mademoiselle, och tolka mina frågor
1~å finska eller svenska. Fången tycks icke förstå mig.
Jag önskar veta hans namn och yrke.
Den nya tolkens långa, svarta ögonhår lyftade sig
som moln och läto se dessa två glänsande solar, som
tjusat och bedårat så många hjärtan. Men knappt hade
hon kastat ca blick på fången, innan hon grep i den
närstående kammarjungfruns arm, för att icke digna till
golfvet, och från hennes läppar gick endast det svaga
utropet:
- Isak!
Fången, som icke sett sig om, förnam detta knappt
hörbara ord, och ville störta fram, men greps af vakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
