Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALLET 179
Han sökte förgäfves lösgöra sina bundna händer, hans
kinder blossade, hans läppar sammanbetos, och äfven
han kunde blott utsäga ett enda ord:
- Eva!
- Lacy - sade generalen till sin adjutant - lämna
mig allena med fången. Ingen vakt. Daydie stannar.
Lacy och vakten aflägsnade sig.
Mademoiselle - fortfor generalen på fransyska
- var lugn för den unge mannen. Tag igenkänner
honom frän Pemar. Det var i hans sällskap jag första
gången säg er... Tala till honom!
Isak - sade Eva Merthen, som återvunnit be-
sinningen, men icke modet - huru är det möjligt, att
jag återser dig så? Hvad har händt?
Öch huru är det möjligt, att jag återser dig så?
Hvad har bändt? efterstafvade ynglingen mekaniskt i en
förvirrad ton.
- Du har rätt att fråga, och jag skall berätta dig
allt, svarade Eva. Men icke nu, Jsak. Jag ber dig, låt
oss tala endast om dig. Hvad har du gjort, att du föres
hit i dessa förskräckliga band? Du blöder! Hvad har
du gjort?
- Icke nu! efterstafvade åter Isak Ålanus, i det
att hans blickar misstänksamt irrade från generalen till
fostersystern och från denna åter till generalen. - Icke
nu; låt oss tala om dig.
- Gör fången uppmärksam på att det gäller hans
lif, anmärkte Keith, och denna gång på tyska. - Han
har blifvit gripen med vapen i band under försök till
uppror. Öm han ställes för krigsrätt, skall han knappt
undgå att arkebuseras. Hans enda räddning är en upp.
riktig bekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
