Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver Östergötland c. 1750; Östgjuten, Melgjuten, Västgjuten
Broocman 2: 440 (1760); Öst-, Melgjuten Wangel Risinge Sokn
s. 12 (1764); V., M. ock Ö, Tjutten Hermelin 1810; Öst-, Vest-,
Meltjutten Widegren 2: 135 (1818); Vest- ock Mellan-l^utten
Tham Link. s. 36; Tjutten Ridderstad Österg. 2: 138; Öst-,
Mellan-, Vest-Tjutten GS 3 Ö 34.
Det framgår af denna lista, att deu i yngre tid uppträdande
former Tjutten bildats genom felaktig upplösning af
sammansättningarna Väst- ock Östjutten ock sålunda äfven kommit att
användas om Mälljutten. Formen Mälljutten tillhör emellertid
icke allmogens språk: namnet uttalas enligt uppgift Mäljuten
eller Mäjuten (d. v. 8. Mid-juten). Att dock namhfet Tjutten
icke blott är en pappersform, framgår af gårdnamnet Tjuttorp
(så äfven uttalat af allmogen) vid Västjutten. Om detta namns
äldre former har jag mig tyvärr intet bekant. Huru som hälst
beror formen på samma felaktiga upplösning af namnet
Västjutten, som nyss omtalats. Föga sannolik är nämligen en
omvänd förklaring: att sjöarna älst hetat Tjut(t)en, hvarur på
analogt sätt Jut(t)en uppstått, hvilket namn sedermera äfven
kommit att begagnas om Mälljutten. Härför kunde visserligen
sjö-uamnet Tjutingen tala, men en blick på formerna ofvan torde
visa det osannolika i ett dylikt antagande. Vi utgå alltså från
ett äldre Juten (jfr uppgifterna å Landtm. Cont. karta, hos
Broocman ock Wangel). Formen med d hos Lotter beror
tydligen på tryckfel. Detta Juten bör väl identifieras med det
likalydande östgötska sjönamnet ofvan. Men under det att detta
senare bibehållit sig oförändrat till våra dagar, har det förra
på grund af ställningen som senare led i en sammansättning
erhållit kort stamvokal. Jfr för öfrigt t. ex. fsv. Weetinge i Uppl.
ock Sdml., nu Vättinge (SD NS 2: 182), ock fsv. Hvitunge, nu
Vittinge Uppl. (SD NS 2: 209).
Vi öfvergå så till namnets härledning. Som former från
medeltiden saknas, kan man ej veta, om ordet i fsv. börjat med
gi, hi, li eller i. Har den älst uppvisade skrifformen med gj
gamla anor, torde ordet böra ställas till det i norska ortnamn
ingående fno. ‘gjota långsträckt fördjupning i jorden’, finl. dial.
gjuta ’sank däld (Vendell PPm.), till hvilket väl äfven en
motsvarighet uppträder i ortnamnet Gyda V. Sallerups sn Skå.
(Falkm. s. 42); jfr med afseende på betydelsen sjönamnet Kösen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
