Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per&ts enligt kända lagar1. Då i yngre tid formen
J&lu-natoffta uppträder2, beror denna på anslutning till
sjönamnet ‘Imlunde eller ‘Imlunne. Om sjön i fsv. tid hetat
’Imlun-der, hade sockennamnet lytt ‘l80lun(d)stompta — därom kan
intet tvifvel råda.
Jftlmaren j&I8mar(e)n2 (’litus meridianum ialmans’ [1167—
1185] SD 1: 91; i Imlmans sund [1384] SRP nr 2020; i
J®1-mans sunde [1407] SD NS I; i Jmlmen [1410] SD NSII;
J®1-maren [1502] Styffe Bidr. t. Skand. hist. 4: 318; Jelm&ren
[1540] O. I:s reg. 13: 40; i Jelmaren [1561] Djurklon Sv. 1m.
1: 556; Jelmeren [1562] Silfverstolpe E. XIV:s nämnds domb.
s. 73; Hiftlmaren från slutet af 1500-talet? SD 1: 608; Hielmer
Blaeu 2: 20 [1663]; Hielmaren Tuneld s. 58 [1741]; Hjälmaren
OS 3 Ö 32 ock 33), en af Sverges större insjöar, Nke ock Sdml.
: Jälmarsbärg, Jälmarsholm, Jälmarsnäs. Ordet anses vanligen
vara sammansatt med det gamla ordet mar, isl. marr m. ’sjö,
haf (se Haren); men de älsta uppvisade formerna af namnet
tala bestämt mot ett dylikt antagande. Ialmans ock I&lmans
synas vara regelbundna genitiver i best. form af en n-stam
Ialme, Imlme, ock detta är väl sålunda sjöns namn i äldre fsv.
tid. Formen Ialmans (1167—1185) förtjänar särskilt beaktande
på grand af sin höga ålder; jfr andans, pavmns (V6LI). Man
kan äfven jämföra det fsv. sjönamnet Widhman (se ‘Yidhme).
Skulle emellertid det visa sig vara alltför osannolikt, att
suffige-rade former här ingå (jfr afd. II), hade man att konstatera
tillvaron af ett suffix -(m)an-, om hvilket jag för öfrigt icke
kan lemna något bestämdare besked, om än en eller annan
gissning skulle kunna vedervågas. Se äfven Marken (: fsv.
Karcanshult).
Ordets härledning förefaller mig ligga i öppen dag.
Namnet är aflett af ett fsv. ’ialmber, ‘ieelmber m. = isl. jalmr
’buller, stoj’, norrl. dial. jalm ’skrik, olåt’ (Rz 8. 295), no. jalm,
jelm ’klang’; jfr isl. jalma ’strepere, stridere, crepare’. Det är
s&lnnda rotbesläktat med de under Jällnnnen behandlade
ortnamnen. Möjligen innehåller sjönamnet Älmaren en obruten
x) Om denna fsv. synkope se Nor. Aschw. gr. § 156 ock där
citerad litteratur.
2) Styffe Un.2 s. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
