Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hvilka den ena är ganska stor, i Yists sn, Kinds hd, ock
Vårdnäs sn, Bankekinds hd Ög. : Ringsnäs, år 1402 skrifvet
Rmngxnees (SD NS 1: 98). Samma sjönamn, uttalat Ränjen, finnes
äfven en gång i Jämtland samt en gång i Sörli Norge. Jag
är något osäker om huru detta namn skall tolkas. Det nämnda
gårdnamnet förutsätter emellertid ett fsv. sjönamn ‘Rmnger.
Detta måste vara en omljudsform af ett rang-, som synes ingå
i no. älfnamnet Rangaa1. Jag erinrar om fsv. rang f. ’stång
eller pinne, på hvilken hönsen sitta; vagel’ Södw. Men detta
ord har utan tvifvel ursprungligen betytt ’stång o. d. i
allmänhet’, såsom fallet äfven är med sv. vagel, hvarom se under
Vageln. Ordet får icke identifieras med isl. rqng f. ’spant’, ty
detta har, såsom framgår af de hos Rz s. 819 anförda
östnordiska motsvarigheterna, haft begynnande v ock är som bekant
en Vernersk växelform till sv. vrå, fsv. vra, isl. rq +- ‘vranhö-2.
Fsv. rang är däremot identiskt med sv. dial. rång, pl. ränger
f. ’stång, oklufvet gärdsle’, hvaraf ia-afledningen ränge n. ’gles
inhägnad’3. Detta rang- är en nasalerad biform till sv. rå f.
’eg. stång’, fsv. rä o. s. v., hvarom se under Råen. Det
sistnämnda ordet föres af Zupitza Germ. gutt. s. 136 riktigt till
lit. ranku, rakti ’sticka’; jfr t. ex. stång : stinga, stake : ty
steohen (dock osäkert), sv. vagel : \ vegh ’sticka’? (se Vageln),
gr. xovtos : jtevréc)4. Om man nu vet, huru ofta sjöar fått namn
af ord, som betyda ’stång, stock o. d.’ — jfr t. ex. Bjälken,
Drängen, Gränkafveln, Gändeln, KLampen, Sparren,
Stockaren, Vageln, Stafsjön, Stångasjön, Stångån o. s. v. — torde
det icke vara djärft att härleda sjönamnet Rängen ur fsv. rang
’stång’. Omljudsformen skulle kunna tänkas hafva inträngt från
den gamla lokativformen (på i5), hvilken torde hafva varit
ganska ofta använd. På analogt sätt ha en mängd sjönamn i
nsv. kommit att ändas på -an, hvilken ändelse utgår från de
oblika kasus; jfr t. ex. Aglan, Eldan, Muskan, Styran. Namnet
kunde sålunda vara identiskt med sjönamnet Rangen (= rspr.
’Rången). Jfr Rammen ~ Rftmmen (slutet).
*) Jfr Rygh NG 15: 290.
2) Nor. Ark. 3: 20.
8) Om Öfriga besläktade nordiska ord se Rz s. 549.
4) Om andra ex. se t. ex. Johansson IF 2: 51.
5) Jfr isl. degi : dagr; se Sievers PBB 8: 331 n. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
