Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna stam fno. ver-, fsv. vser- för jag till fno. vera, fsv.
veera ’vara, vistas’, ock namnen böra sålunda jämföras med det
i så fall besläktade sjönamnet Visten. Särskilt erinras om det
äfvenledes till vesa, vera hörande adj. vebrr ’behaglig, lugn’,
egentl. ’ägnad till uppehållsort’ <- ‘uéézja-. På samma
härledning har utan tvifvel prof. Bugge tänkt, då han hos Rygb KG
15: 117 för den fno. stammen ver- antager betydelsen ’lugn,
stilla’.
Värlingen, af allmogen uttalat vaggan1, d. v. s. ett
riks-språkligt vänligen2 1. (?) vä3ligen2 (Värlingen Grau 8. 491 [1754J,
Verlingen GS 3 Ö 30), mindre sjö i Norbärgs sn, Norbärgs lid
Vstmi. Namnet synes vara en afledning på -ling af den under
Yäringen behandlade stammen.
Yärmeln vär3mel2n (Värmelen, -e- Bureus Karta 1626 [-e-J.
Blaeu 2: 33, 34 [1663], Lotter c. 1750, Fernow s. 25 [1773];
Vermeln GS 1 V 32), stor sjö i Jösse, Gillbärgs o. Grams h:der
Vrml.2 Af sjönamnet är sockennamnet Värmskog bildat. Detta,
som är benämning å en i söder till Värmeln gränsande socken,
skrefs år 1398 Vermilskoger3 (: Värmeln = Edsleskog : Edslan
= Gunnarskog : Gunnern = Ånimskog : Ånimmen o. 8. v.).
I VGL I. VK förekommer emellertid formen Virmilskogher.
Denna i-form stödjes i sin mån af det hos Adam af Bremen
en gång uppträdande folkslagsnamnet Virmilani. På grund af
dessa i-former anser Nor. Spr. stud. 2: 64 f., att sjön älst hetat
Virmil, hvartill dat. Vermli (böjt som veÖill, dat. V9ÖU4,
Nor. IF 14: 396). En motsvarighet till detta Vermil- synes
föreligga, som Nor. Spr. stud. 2: 66 påpekar, i fht. flodnamnet
Wirmilaha5. Hit hör vidare enl. Saxén Sv. bosättn. i Finl.
1: 92 fl. sockennamnet Wirma 1352, hvilket Saxén förklarar ur *)
*) Enligt uppgift af lektor E. Brate.
2) Utförligare beskrifning finnes i t. ex. Lex. 7: 282, Cederström
Vrml. fiskev. nr 1121.
3) Styffe Un.2 s. 151.
4) Enl. förslagsmening af Noreen i brefkort till mig d. 8. 12. 05.
I Spr. stud. 2: 64 utgår han från suffixväxling -il, -ul(-ol).
h) Företem. 2: 1554. Sannolikt är aha ett senare tillägg till ett
alfnamn Wirmil, af samma art som fht. Grintila, Crintila (se
Grln-deln) ock möjligen »äfven Lindelbaoh (Förstem. 2: 925 : ett fht.
älf-namn ‘Lindil?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
