Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Öfversikt af sjönamnens bildningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runnersrum : ᛫Runnir
Vidhersrum (jämte Vidhis-) : ᛫Vidhir (se Vien).
Vidare erinras om nsv. Darsbo, ä.-nsv. Darsboda : Dagaren.
Darsboda förklarar jag ur ett ᛫Daghirsbodha, äldre
᛫Daghisbodha (se närmare Dagaren). Hit hör äfven nsv. Enarstorp,
Enstorp <- ᛫Eni(r)sþorp : Enaren, fsv. ᛫Enir. Se också s. 8 n. 3.
Om denna förklaring af formen Hallarsø är riktig, så utgör
äfven detta namn en instans mot antagandet af ett ursprungligt
sjönamnssuffix -are. Häremot talar äfven, att i de nordiska
språkens älsta skeden denna afledning varit mycket litet spridd:
i den poetiska Eddan förekommer ännu intet säkert exempel på
detta slags bildningar1. Jag anser det alltså högst osannolikt,
att i förlitterär tid något sjönamnssuffix -are existerat.
Däremot är det möjligt, att sedermera, då en mängd sjönamn på
-ir antagit ändelsen -are(n), denna använts vid danandet af nya
sjönamn. Hvad anledningen kan ha varit till denna
suffixväxling -ir -> -are, är icke fullt klart. Sannolikt står den dock
på ett eller annat sätt i sammanhang med det i fsv. ock fisl.
försiggående utbytet af nomina agentis på -ir (t. ex. myrðir :
morð) mot sådana på -are. Om värkligen y.-fsv. Iælmaren
skulle bero på anslutning af ä.-fsv. Iælme till fsv. mar (se
Maren), kunde man ju tänka sig, att från detta sjönamn en
afledning -aren utlöst sig, som sedermera vunnit utbredning
närmast i Mälarprovinsernas sjönamn. I detta sammanhang må
äfven nämnas, att det, då namnet förekommer i s. k. e-mål, är
svårt eller med till buds stående resurser omöjligt att afgöra,
om den i allmogens uttal förekommande formen utgår från ett
namn på -ir(n), -er(n) eller från -are(n). Jfr växelformerna
Bärkern ~ Bärkaren, Bönern ~ Bönnar(e)n, Ellern ~ ᛫Ellaren,
Emmern ~ Emmaren, Nimmern ~ Nimmaren samt Bolen ~
Bolaren, Solen ~ Solaren (se särskilt Solaren). I vissa fall tycks
formen på -aren hufvudsakligen uppträda bland den yngre
generationen; se särskilt Bärkern ock Bönern. Den är säkerligen
mången gång att betrakta som en hypersvecism ock har
stundom utgått från kartograferna.
Grundordet i de etymologiskt klara namnen på -aren är
substantiviskt; jfr t. ex. Björkaren, Bärkaren, Dagaren,
1) Jfr Falk PBB 14: 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
