Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anmärkningar om sjönamnens ålder, utbredning o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma namn varit känt ock dyrkat af våra förfäder. Den gamle
stormguden Oden går kanske ännu igän i sägnerna om Odens jakt, här,
hästar, hundar1. Det är nu naturligtvis alldeles omöjligt att afgora,
under hvilken af Odens utvecklingsperioder de sjönamn uppstått, som
bildats af hons namn, ock Odensmytens historia lemnar oss sålunda alls
ingen ledning för bedömmandet af dessa namns ålder2 * * * * *.
Vi öfvergå nu till de sjönamn, som efter min mening innehålla
gudanamnet Ti(r), Ty(r), nämligen Tibon, Tigotten ock Tisaren i Nke
samt sannolikt äfven Tynn i Odensvi m. fl. s:nar, N. Tjust Kim.,
Ti-sjön i Vstml. ock — mera osäkert — Tisan i Dalarna. De skäl, som
föranlett mig att i de fyra förstnämnda söka detta gudanamn, ha förut
anförts. Särskilt må framhållas, att de tre sjöarna i Närke ligga inom
Tivedens gamla gränser eller i närheten af dem — det fsv.
skogsnam-net Tivi{)er, Tyvif)er har nämligen säkerligen samma ursprung — ock
vidare att sjön Tynn är belägen i en urgammal kulturbygd, i hvars såväl
vattendragsnamn som Öfriga ortnamn synnerligen ofta gudanamn iogå.
Här må nu först ock främst framhållas det i ögonen fallande
förhållandet, att — under det af gudanamnen Oden; Tor, Frö, Njord,
Ull (samt äfven gudinnenamnet Frigga) bildade gårdnamn äro mer
eller mindre vanliga — intet säkert ex. finnes uppvisat från Sverge
på sådana där Ti(r), |>y(r) ingår. I Ark. 18: 362 f. har jag i denna
omständighet sett ett stöd för den på andra ock starkare grunder
baserade åsikt8, att guden i våra förfäders ögon under århundradenas
lopp sjunkit i betydelse.
För det, som här närmast sysselsätter oss, nämligen sjönamnens
ålder, kan det sagda vara af vikt så till vida, som det på grund däraf
blir sannolikt, att de sjönamn, som innehålla gudanamnet Ti(r) — för
så vitt de äro rätt tolkade — knappast härstamma från hednatidens
sista århundraden. Å andra sidan hör man ej lemna ur räkningen
Prokopii uppgift, att Tyr i 6:te århundradet gällde som den högste
guden i Skandinavien. Tilläfventyrs står hans undanträngande i
sammanhang med den ingvinska kultens segertåg mot norr, hvarom ofvan.
Af de få sjönamn, i hvilka personnamn ingå, bafva de tre.
som oomtvistligen äro osammansatta, grundord som säkert
bärstamma från hednatiden, nämligen de vstml. Asmund, Ingfasten
ock Åskiln. Däraf följer dock naturligtvis ej med
nödvändighet, att sjönamnen tillhöra samma tid. Snarast äro för öfrigt
Se Lundgren Språkl. int. s. 29 f. ock där citerad litteratur;
däremot väl ej i sägnen om noaskeppet, ett slags moln (so Hjelmqvist
Bibi. pers.-namn s. 40 f.). Jfr dock F. Jönsson Ark. 17: 223.
2) En uppfattning, som i flera väsentliga punkter afviker från den
ofvan företrädda, utvecklas äfven af B. Salin Stud. tillägnade O. Mon-
telius 8. 133 f.
8) Jfr Mogk Germ. phil.2 3: 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
