Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
analyser, som bifogas, så oriktiga, att de lämpligast nu och framdeles helt och hållet böra
förbigås[1].
Såsom ofvanföre nämndes, ägde fallet rum vid middagstiden sjelfva Nyårsdagen och
traktens innevånare voro, såsom vanligt vid denna dag och tid, stadda på återvägen från
kyrkorna, dels åkande dels till fots. Till följd af hjulens skrammel mot den hårdt frusna
och nästan snöfria landsvägen, hörde de, som färdades i åkdon, för det mesta ingenting. Fotgängarne
deremot berättade, att de först hörde 3 till 4 knallar liknande det starkaste
åskslag, derpå ett rassel, som om en mängd åkdon i fyrsprång sprängt förbi eller som om
man på en gång utstjelpt en mängd stenlass. Derpå följde enligt en mängd trovärdiga
personers utsago ett ljud, liksom en orgel hade spelat, så ett hväsande, stundom öfvergående
till småningom bortdöende flöjttoner.
Sjelfva den tidslängd, som ljudfenomenet varade, bedömdes mycket olika. Några
personer uppgifva hela 15 minuter, andra åter endast några få sekunder, de flesta 3 till
10 minuter. Att det på en del ställen hörts under flere minuter, bevisas deraf, att några
barn vid bullrets början återvände till det 3 till 400 alnar aflägsna hemmet, för att der
omtala det ovanliga ljudet, och då med anledning häraf en äldre person gick ut på gården,
hördes bullret ännu.
De olika uppgifterna om ljudriktningen m. m. låta knappast förena sig med antagandet,
att endast en enda hufvudexplosion skulle hafva inträffat, utan antyda snarare, att
under meteorens framfart en mängd olika explosioner ägt rum tätt på hvarandra, hvar
och en med en jemförelsevis inskränkt omkrets, inom hvilken den varit förnimbar.
Himmelen var, då fenomenet inträffade, på de flesta ställen i trakten af Hessle betäckt
med strömoln. Några personer påstodo sig dessutom hafva förmärkt smärre molntappar,
hvilka vid hvarje särskild knall försattes i en dallrande rörelse och hvilka möjligen
kunde utgöra de moln af förtätade gaser, som ofta bruka åtfölja meteoriterna. Deremot
sade sig endast ett par af de många personer, som i falltrakten haft sin uppmärksamhet
riktad på företeelsen, hafva samtidigt sett liksom blixtstrålar framskjuta, men deras berättelser
motsägas från så många andra håll och beledsagades af en mängd bidetaljer, hvilka
ådagalade en af den ovanliga företeelsen tydligen starkt uppjagad fantasi. Hundratals
andra åsyna vittnen förmärkte deremot intet eldfenomen i falltrakten. På ett längre afstånd
derifrån tycktes deremot en verklig eldkula varit synbar.
Nedanstående, i en af Stockholms dagliga tidningar intagna bref bär nemligen alla
kännetecken på sanningsenlighet och visar, att Hessle-meteoriten, innan explosionen ägde
rum, verkligen visat sig som en eldkula. I Nya Dagligt Allehanda för den 13:de Januari
1869 läses:
»Ett oss meddeladt bref från fullt trovärdigt håll omtalar, att en person, som Nyårsdagen
kl. omkring ½1 var på väg hem från Wagnhärads kyrka, hvilken är belägen 7 mil
från Stockholm i närheten af Stora Åby gästgifvaregård, observerade en meteor, som med ett
ganska starkt, blek-blått sken bågformigt gick från söder till norr. Dess fart, yttrar brefskrifvaren,
gjorde, att en ljusstrimma åtföljde densamma, men dess hastighet tycktes dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
