Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att värmen icke kunnat fortplanta sig till stenens inre, och upphört i och med detsamma
farten minskats så mycket, att den förtätade luften åter fått utvidga sig, hvarigenom värme
bundits och köld bildats. Såsom man lätt finner, äro orsakerna till värme- och köldbildningen
här alldeles analoga[1].
Meteorstenarne från olika delar af Hesslefallet likna hvarandra hvad stenmassans
beskaffenhet beträffar fullkomligt. De äro på ytan svarta, inuti ljusgråa samt så porösa,
att de häfta på tungan och genast uppsupa det vatten, som gjutes på den friska brottytan.
Man kan häraf sluta, att stenarne icke voro smälta, såsom Laplaces teori fordrar, utan att
de bildat sig genom aggregation i verldsaltet.
Hufvudmassan utgöres dels af runda, ofta nästan mikroskopiska, men någongång
ända till 2m.m. stora silikatkulor, dels af oregelmässiga, taggiga, silfverglänsande metallkorn,
hvilka på ytan äro så betäckta med ett hvitgrått pulver, att de vid första ögonkastet på
ett friskt brott knappast märkas. Kulorna och metallkornen äro sammanbundna med en
hvitgrå, löst sammanhängande och porös massa, som lätt kan afskiljas vid stenens söndermalning
och är bildadt dels af ett silikat, till sammansättningen föga skiljande sig från kulorna,
dels af insprängde partiklar utaf svafveljern, nickeljern och fosfor-nickeljern. Stenar,
som en tid varit utsatta för åverkan af fuktig luft, äro dessutom på brottytan betäckta
med rostfläckar, förmodligen härrörande från oxideringen af svafvel- eller nickeljernet.
Följande analyser hafva på mitt laboratorium blifvit utförda på meteorstenar från Hessle.
1. Analys af stenen i sin helhet. a. G. Lindström[2]. Analys af ett stenfragment
ursprungligen vägande 4,09 gr. nedfallen nära Hessle. b. Analys af A. E.
Nordenskiöld af en hel meteorsten, nedfallen på isen mellan Arnö och Hessle,
vägande 1,603 gr. c. Analys af en hel meteorsten från Arnö, vägande 0,64 gr.
a. | b. | c. | |||||
Kiselsyra | 36,83 | 36,75 | 37,08 | ||||
Jernoxidul | 10,85 | 13,36 | 13,49 | ||||
Talkjord | 23,21 | 26,06 | 24,06 | ||||
Manganoxidul | 0,42 | —— | —— | [3] | |||
Kalkjord | 1,80 | 1,50 | 2,66 | ||||
Lerjord | 2,38 | 2,00 | 1,11 | ||||
Kromoxid | 0,07 | —— | —— | ||||
Natron [4] | 0,94 | 1,03 | [5] | 2,11 | [6] | ||
Jern | 20,08 | 16,42 | 16,29 | ||||
Nickel | 2,15 | 1,98 | 2,33 | ||||
Kobolt | 0,02 | ringa spår | spår | ||||
Fosfor | 0,15 | ringa spår | ringa spår | ||||
Svafvel | 1,88 | 0,37 | ringa spår | ||||
Tennoxid och kopparoxid | 0,02 | 0,01 | 0,02 | ||||
Kol | spår | Olöst krom-} haltig rest[7]} | 0,52 | 0,85 | |||
Klor | 0,04 | ||||||
100,84. | 100,00. | 100,00. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>