Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 128 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Chexbres från Pension Victorias Terass.

Hélène Welinder, som sammanträffade med Strindberg
nere i Schweiz sommaren 1884, har skildrat honom sådan
han då var: fin och försynt, i allmänhet tystlåten, hövisk,
försjunken i sitt arbete; men bräddfull av iver och fantasi,
när han fick en idé om något lockande företag, och
vulkaniskt vred, när han tänkte på den fientlighet som
stundom nådde honom över land och hav hemifrån Sverge.
Samlivet med hustrun var alltjämt präglat av de första
äktenskapsårens, trots övergående brytningar, ljusa lycka.
När någon av gästerna på det pensionat där han bodde
mötte honom, hade han nästan alltid samma fråga på
läpparne: Var är Siri? Har ni inte sett Siri? Han tycktes
ej kunna undvara henne en timme. Hon å sin sida gav
uttryck för vad hon kände, då man 1884 firade hennes
födelsedag och hon därvid drack sin man till med orden:
»Tack för sju lyckliga år!» Och så barnen! Ingen
kunde vara en förtjustare och ömmare far än Strindberg.
Vid denna tid (1884) föddes hans ende son, Hans [1].

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>