Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäckeri med sakramenten var kort och gott att »mitt
yttrande icke alls är gäckeri utan tvärtom mitt
uppriktigaste allvar». Han tillbakavisade talet om hädelse mot
Gud därmed att han själv var gudstroende (deist). Med
sin advokat var han ej alltid ense; när denne yrkade
uppskov, yrkade genast Strindberg snabbt avgörande — hans
nerver stodo tydligen ej ut med någon längre väntan.
Åklagaren begärde emellertid och fick uppskov i
anledning av »den opinion till förmån för författaren som
under de senaste dagarne uppstått».
Under väntetiden gingo diskussionens vågor höga.
Särskilt fann man det upprörande att Strindberg kallat Jesus
en folkuppviglare. Högerpressen angrep naturligtvis
Strindberg skarpt. Man avstod icke ens från insinuanta
försök att nedsvärta hans jurymän och skada dem i deras
tjänsteställning. Bonnier måste offentligt avliva ryktet att
han skulle bjudit eller Strindberg begärt pengar, för att
denne skulle fara hem. Även liberala tidningar ogillade
honom, särskilt Göteborgs Handelstidning, vilken dock
ansåg att han borde frikännas. Den kände religiöse
nykterhetskämpen C. O. Berg angrep Strindberg i ett föredrag
kallat »Lejonet och Krokodilen» — krokodilen var
tydligen Strindberg. Denne svarade därpå med uppsatsen
Var är Krokodilen? [1] Å andra sidan mottog han
hyllningstelegram i mängd, särskilt från arbetarorganisationer.
Offentliga demonstrationer undanbad sig Strindberg.
Å ett akademiskt möte i Uppsala uttalade sig alla
talare, även akademiska lärare, utom två mot åtalet.
Särskilt rörde det Strindberg att Björnson offentligt
uppträdde till hans försvar. Ett försök att återknyta
vänskapen misslyckades emellertid.
Jurymän voro: för åklagaren prof. E. Edlund, pastor
primarius Fr. Fehr, grosshandlare O. Höglund; för
Strindberg rektor S. v. Friesen, riksdagsman S. A. Hedin,
lektor E. Jäderin; för rätten f. d. justitierådet Södergren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
