Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älsklingsföreställningar, den att han tack vare någon mystisk makt
kunde bringa alla sina fiender olycka. Bonnier vägrade
att förlägga skriften utan strykningar. Strindberg tryckte
den då i Budkavlen, samma tidning som sedan skulle
göra sig skamligt ryktbar i samband med Frödings
tryckfrihetsmål. Likaså vägrade Bonnier att förlägga andra
upplagan av Giftas I, om ej Dygdens Lön borttoges.
Strindberg utgav då boken på ett anonymt förlag.
Dylikt gjorde givetvis icke stämningen mildare.
Även de radikale började kritisera honom. I 1885,
Revy i Litterära och Sociala Frågor, utgiven av Gustav
av Geijerstam, tager den ene moderne författaren efter
den andre avstånd från honom. D:r Bernhard Meijer
förklarar honom vara »vår snillrikaste författare på den
sista tiden» men icke någon typisk representant för den
nya skolan, tvärtom till sin ståndpunkt reaktionär. Karl
av Geijerstam och — från en mer moderat utgångspunkt
— Robinson (Urban von Feilitzen) kritisera honom
hövligt men strängt. Karl av Geijerstam vänder sig särskilt
mot den gudstro han bekänt i Sömngångarnätter.
Även Branting var övervägande kritisk i den artikel han
skrev i Ur Dagens Krönika för 1885.
Det var alltså icke med vänliga känslor Strindberg
numera tänkte på Sverge. I Kvarstadsresan
karakteriserar han sin stämning med orden:
»fosterlandet har värkt bort». Däremot skrev han under sin
dåvarande internationalistiska stämning en artikel, vari han
offentligt avsvor vad han nu kallade Mitt Judehat [1].
Han hyllade judarne som födde europeer och nämner
bröderna Brandes som typer för den frigjordhet vilken
utmärker den äkta judiska intelligensen, men vilken
dittills saknats i Sverge. Han kom på grund därav i
vänskaplig förbindelse med Edvard Brandes, vilken dock
liksom Georg skakat på huvudet åt hans Rousseauism,
och han skrev från och med 1885 åtskilliga artiklar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
