Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otrohet (Omakar), medan mannen tror till den grad på
kvinnan att han kan gå och gifta sig med en sköka
(Övertro). Bland de medel kvinnan nyttjar att pina mannen
nämner Strindberg särskilt hennes smak för hundar,
isynnerhet King Charles-hundar. Själv avskydde han
ju hundar, och han klandrar i en av sina självbiografiska
böcker starkt sin fru, för att hon i Stockholm hade en
King Charles-hund (det var en silkespudel). Det gamla
bittert kända temat om mannen som får slita ut sig för sin
familj återkommer utan angrepp på hustrun i Brödet
och med ett vilt, förtvivlat angrepp på henne och hela
världen i Familjeförsörjaren.
Hans kamp mot kvinnan vilar aldrig. Jo ibland ändå.
Det kan hända att han i strid mot allmänna opinionen
halvt om halvt tager en otrogen kvinnas parti, därför
att hon var frisk och mannen sjuk (Som Duvor).
Det kan hända att han slutar en våldsamt polemisk novell
som Barnet med erkännandet att kvinnan ej är den
brottsliga, utan att hon såväl som mannen är ett offer
för de rådande förhållandena. Han blir strax mildare
när kvinnan är gammalmodig nog att vilja föda barn
(De Ideala Kraven). Han skildrar i Det Räcker
Inte med djup sympati hur en mor ser sig övergiven
av de barn för vilka hon arbetat. Den första novellen
Höst är ock en vacker skildring av hur två makar känna
kärleken svalna men ändå kämpa för att hålla ihop.
Kritiken av Giftas II var givetvis sträng. Gustav
af Geijerstam i Dagens Nyheter, Branting i Ur Dagens
Krönika (av 1887) voro lika bestämt som hövligt
avvisande; Branting framhäver dock även ett par lyckade
partier. Georg Nordensvan, som nu blivit litteraturkritiker
i Aftonbladet, var naturligtvis mindre frän mot
Strindberg än sin föregångare, Anders Flodman, vilken
Wirsén 1882 nämnde som sin ende bundsförvant, men
dock onådig nog. Hur högern skulle mottaga boken kan
lätt tänkas.
Samtidigt som Strindberg river sönder sitt ena, länge
fåfängt efterträdda men till sist funna ungdomsideal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
