Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnan, grusar han även det andra, religionen.
Kristendomen hade ju tämligen tidigt bleknat bort hos
Strindberg, men både odödlighetstron och framför allt gudstron,
skapartanken hängde segt i, och det är tydligt att den,
särskilt under 80-talets första år, gav hopp och glädje
åt hans livssyn. Vid mitten av 1880-talet släppte han
emellertid även den. Hans studium av utvecklingsläran,
som till en början snarast stärkt hans skapartro,
avlägsnade honom senare därifrån.
Han kom först till den uppfattningen att naturen ej
kände några orubbliga typer, såsom man måste vänta,
om den skapats av en medveten gudomlig vilja, utan i
stället anpassade sig varelserna helt ändamålsenligt efter
omständigheterna. Senare hävdade han fastmer att
naturen icke alls var så ändamålsenlig, som man måste vänta,
om det funnes en skapare bakom den. Naturen slösade
tvärtom hänsynslöst med kraft och i liv. Följaktligen
finner sig Strindberg böra tvivla på sitt gamla fältrop: åter
till naturen. Han tager nu tvärtom mer och mer kulturens
parti mot naturen. Ännu i sina flesta och tidigaste Fabler
(skrivna på franska förvåren 1885) [1] hävdar han att
naturen är sund och ej bör mästras av människan; så t. ex
tager han de naturliga blommornas parti mot de kultiverade,
nyponbuskens mot rosen; men i de två senare (av 1886)
skildrar han hur grym Naturens Ordning är, och
det är idel hån, när han låter myrorna avstå från att
avskaffa hanarnes parasitliv, medan enligt utvecklingsläran
myrstacken vore naturlig, alltså fullkomlig. Man
kan förstå att denna åsiktsändring skulle draga med sig
en liknande i fråga om kultur och natur på samhällets
område. I ett visst samband härmed står nog att Strindberg
snart och för alltid uppgav sin absolutistiska
nykterhetsståndpunkt. Men åsiktsändringen stannade ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
