Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk / 158 (1921) Author: Erik Hedén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blivit inställd på denna form, då han skrev Var är
Krokodilen? mot C. O. Berg.

Vid denna vändpunkt i sitt liv, då alla hans gamla
ideal synas honom murkna, var det Strindberg började
skriva sin egen
levnadsteckning eller rättare
sagt sin »själs utveckgrafiska
detaljerna medlingshistoria»,
ty de biotager han endast i den
mån de belysa själsutvecklingen.
Det var nu
han författade de fyra
böckerna Tjänstekvinnans Son,
Jäsningstiden
(skrivna och utgivna
1886), I Röda Rummet
(utgiven 1887, författad
året för ut) samt
Författaren (vilken också
skrevs 1886 men utgavs
först 1909). De
sammanfattas alla under
namnet Tjänstekvinnans Son.

Strindberg i Schweiz 1885.

Den sorts självbiografi
som dessa böcker bjuda
var något enastående nytt i svensk litteratur. Där finns
intet försök att försköna sig själv, ehuru visserligen ett
energiskt självförsvar. Där finns å andra sidan ingen
from syndabekännelse, ehuru visserligen ett ohöljt
blottande av egna små svagheter och felsteg. Just
denna ohöljdhet var det drag i Strindbergs verk som
mest förfärade hans samtid. I synnerhet som avhöljandet
även gällde andra än honom själv. Han vågade
ju rentav skildra sin mors fel, han vågade tala kritiskt
öppet om modern. Det var något oerhört; var ej en man
som tillät sig något dylikt ett moraliskt vidunder? Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>