Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polemiken mot storstäderna överensstämma med Bebel. Han
omtalar med erkännande den store engelske naturforskaren
Wallaces krav på jordens socialisering och vill att
staten skall taga hand om den oodlade jorden och sedan
upplåta den till odling mot billig ränta eller i form av
statliga åkerbrukskolonier. Han förordar ivrigt
andelsverksamheten både för jordbrukets del och såsom
driftform för industrin. Allt som allt förebådar Strindberg
på ett märkligt sätt de jordreformatoriska rörelser som
sedan skulle göra sig så starkt gällande både på liberal och
socialistisk mark, och vilkas främste företrädare i Sverge
skulle bliva Lindhagen.
Frånsett jordfrågan är det tydligt att den ekonomiska
delen av Strindbergs program, nu liksom då han i början
av 1884 skrev Om det Allmänna Missnöjet, gärna
skjutes tillbaka för den politiska. Han skrev i februari 1886
till Jonas Lie att han vore hågad uppskjuta »alla sociala
reformer, tills monarkin, statskyrkan och
studentexamen äro störtade.... I stället för att arbeta på reformer
som, om de genomfördes på den gamla grunden, riva
sönder hela vår väv».
Politiskt var Strindberg ännu i slutet av 1886 klar
demokrat. Men hans tänkande rörde sig alltid i långa,
skarpa pendelsvängningar; hade pendeln en gång slagit
om, fortgick den, alltjämt snabbare, i den nya
riktningen. Alltså fortsatte han marschen åt höger. Det är
typiskt nog i tullfrågan han tager sitt närmaste synbara
politiska steg högerut. I en uppsats av 1887 Antingen
— eller! Både — och! [1], tager han åter upp denna
fråga till behandling och är nu mer tillmötesgående mot
tullkravet. Han godtager det visserligen icke heller nu
obetingat men hävdar ivrigt att man gott kan vara
vänsterman och tullvän på en gång. Själv skulle han bliva
ett motbevis mot detta påståendes sanning.
I samma mån som han började avlägsna sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
