Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingen försiggår nämligen på skånsk mark i slutet
av 1600-talet. Denne lärde magister råkar helt i den
eländige zigenarens våld. Han är nämligen för öppen,
förtroendefull och ärlig. Bl. a. uppsnappar zigenaren
några upproriska ord av honom mot kung Karl XI —
ty magistern är så pass anstucken av demokratin att
han är kungafiende. Till sist ser han att han måste och bör
befria sig från zigenaren på det enda möjliga sättet:
genom ett brott. Nu först blir han överlägsen. Han
ställer sin vetenskap mot zigenarens vidskepelse, han
framträder som den trollkarl kulturmänniskan alltid är
i jämförelse med vilden, och han dräper zigenaren på
ett sätt som åtminstone artistiskt är högeligen effektivt.
Trollmedlet består i bilder som magistern framkallar
genom en Laterna Magica. Strindberg hade lärt känna
detta medel redan i sin ungdom. Det hände nämligen på
1850-talet i Stockholm att någon upptågsmakare
framkallade bilden av ett känt och aktat spöke, Clara nunna,
med en Laterna Magicas hjälp. (Se Gamla
Stockholm, kap. Sägner och Skrock).
Men magistern kan endast förmå sig till mordet genom
att — som Strindberg halvt föraktfullt men med tydlig
syftning på sig själv anmärker — fatta zigenarkräket
som en tyrann och sig själv som den underlägsne,
förtryckte. Och när han sedan i gamla indiska skrifter
läser om hur ohyggligt hans ariska fomtidsfäder — ty
germaner och indier tillhöra ju samma ariska ras —
förtryckt zigenarens pariasförfäder, då förstår han sin
fiende, då förlåter han honom hans brott — man får ett
intryck av att det egentligen är svårare för den segrande
ariern att förlåta sig själv.
Tschandala hade Strindberg ursprungligen tänkt
infoga i Svenska Öden och Äventyr, vilket
han dock aldrig gjorde: Emellertid torde han vid denna
tid upptagit arbetet med dessa. Han hade under våren
1888 planerat en svensk upplaga av Smygvägar,
vilken dock ej kom till stånd. I stället började Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
