Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna rösträttens lättlurade väljare, utan av en
regering av fackmän i statsvetenskap som skall hava under
sig en rådgivande riksdag, vald klassvis. Dessa båda krav:
klassval och sakkunnigvälde, skulle ju sedan tillhöra den
svenska unghögerns älsklingskrav. Men sitt gamla
demokratiska jag har Strindberg dock ej lyckats slå helt ihjäl.
Av de klasser som skola välja hans riksdag består den
första av jordbrukarne, den andra av alla slags hantverkare
och industrimän, även arbetarne. De lärde komma först
mot slutet, och allra sist komma de som leva på pengar.
Vidare vill han borttaga hovstaten och låta kungen
sortera under utrikesdepartementet, då denne blott får
representera nationen gentemot utrikes makter. Strindberg
har själv kallat sin dåtida åskådning: »kateder-anarkism».
Med ohöljd skärpa uttalar intendenten Strindbergs
ateism. Särskilt riktar han gång på gång ett
Nietzscheanskt hån mot Jesus. Emellertid är det ett märkligt
varsel om vad snart skulle komma att Strindberg först
och sist riktar sitt förakt och sin vrede mot lutherismen
men yttrar sig ganska sympatiskt om katolicismen. Skall
nu massan nödvändigt hava en religion, borde den
åtminstone hänvisas till denna. Ty den är, säger han, en
världsborgerlig religion och en kulturreligion. Den
företräder Roms höga kulturarv.
Kort sagt I Havsbandets hjälte är uti religion,
politik, lynne en kulturmänniska, en herremänniska, en
övermänniska. Men vilken övermänniska! Han har
absolut intet av Nietzsches germanskt robusta och
brutala härskartyp, »det blonda vilddjuret». Han är — i
mycket lätt förklädnad — Strindberg själv: liten
(Strindberg var av medellängd), blek, klädd med utsökt,
kvinnlig elegans, f. d. amanuens vid ett statens verk, där han
sysslat med dess undanlagda skräpsamlingar och fått litet
utländsk frejd på kuppen, numera avgjort världskänd.
Och så orimligt intelligent naturligtvis. Men vad
åstadkommer han med denna intelligens? Han förför en
halvgammal, giftaslysten flicka. När han gjort detta och
stoltserar som segrare, är hans kraft slut. Hans sköra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
