Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vardagslivets detektiver, själlösa kluddare, fotografer,
kopister av de mörka sidorna i tillvaron. Slutet blev att
Dehmel djupt sårad lämnade laget. Men då rördes
Strindberg, han tog strax en droska, for efter vännen och
försonade sig med honom.
Strindberg vart en tysk författare. Han skrev då och
senare i flera tyska tidskrifter, bl. a. Zukunft. Han
tänkte göra ett stort verk om Tysklands folk och natur,
återupptog även denna plan i början av 1900-talet, men
därav vart ingenting. För övrigt blev Strindberg aldrig
så förtrogen med tysk kultur som med fransk. Han
talade och skrev alltid tyska skäligen illa.
Han hade hoppats på dramatiska triumfer i Tyskland,
vann också en och annan — särskilt när Fordringsägare
uppfördes å Residenzteatern 22 januari 1893 och
därefter omkring 70 gånger — men de blevo långt färre
än han väntat. När han vid denna tid utgav boken om
sitt första äktenskap på tyska under titeln En Dåres
Bikt, drabbades den av kvarstad och tryckfrihetsåtal.
Strindberg blev omsider frikänd, ty boken förklarades
ej vara avsiktligt osedlig, men kvarstaden upphävdes ej,
ty oavsiktligt osedlig funno Berlindomarena boken i vart
fall vara. Allt detta gjorde att Strindberg snart fann sin
ekonomiska ställning lika hopplöst tilltrasslad som förut.
Icke heller varade friden i vänkretsen länge.
Strindberg tycks under första tiden i Berlin ha känt, eller sökt
känna sig, som lössläppt ur en lång träldom och
återgiven åt livets fröjder. Men lättnaden fanns snart vara
en villa. Hans nerver voro alltför sönderrivna, och vila
dem ordentligt fick han ju aldrig. Hans sinnestillstånd
gjorde honom själv ängslig för att bli ansedd vanvettig,
och detta lättade naturligtvis icke hans nervositet.
Förföljelsemanin ansatte honom mer oavlåtligt än någonsin
och övergick mer och mer från misstro till ren skräck.
Han gick i ständig bävan för sina bästa vänner.
Oupphörligt lockade honom hans lynne att förlöpa sig mot
dem, och strax var han övertygad att de skulle hämnas.
Uteblev hämnden, vart han endast dess värre skrämd, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
