Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då trodde han att hämnden endast dröjde för att, när
den kom, bliva dess farligare. I väntan därpå
förolämpade han vännerna allt svårare. Strindberg hade sedan
barndomen haft att kämpa mot fysisk rädsla, och denna
känsla hade nu alltmer tagit överhand. Samtidigt måste
han ständigt besvära vännerna med böner om hjälp, råd och
uträttningar. Han visste att han ofta behandlade dem
med svart otacksamhet, han led därav, men detta gjorde
honom blott alltmer söndersliten.
Men ännu under sina mest förtvivlade tider glömde
Strindberg aldrig sin väldiga självkänsla. Han visste vad
han gjort och kunde göra, och då ej verkligheten
tillfredsställde hans storhetsdrömmar, tog inbillningen vid.
Hans fantasier om de dater han utfört, om den hämnd
han tagit på sina fiender, om den ära och framgång som
snart väntade honom kunde vara lika intensiva och
overkliga som hans skräckdrömmar. I de brev han under sina
irrvandrarår på 90-talet skrev till Lipmansson
återkommer ständigt ordet Machtgefühl, maktkänsla. Denna
känsla gjorde honom ingalunda älskvärdare mot
vännerna.
Mycket snart stötte han sig med Ola Hanssons och
flyttade från dem in till själva Berlin. I december
vistades han en tid i Weimar tillsammans med herr och fru
Tavaststjerna; för henne började hans lättantändliga
hjärta genast slå. Sedan var han rädd för Tavaststjerna.
En gång bröt han ut mot denne och kallade honom feg;
men Tavaststjerna lät icke reta sig och hörde väl för
övrigt ej skymfen, döv som han var; en kväll något
senare trodde Strindberg att denne, lurande på hämnd
bakom den lugna ytan, ville mörda honom och följaktligen
flydde han, flydde så fort som benen kunde bära honom.
Bengt Lidforss satte han i svår förlägenhet genom att
välment men opåkallat ingripa i hans kärleksaffärer och
fattade sedan skarpt agg till honom. Prsybyszevski
misstänkte han för mordplaner. Bakom alla dessa historier
skymtade kvinnor. En av kretsens mest uppmärksammade
damer var en norska vid namn Dagny Juel, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
