Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även tron på tuktoandarne viker tillbaka. Djävulstron
har Strindberg aldrig omfattat och tillbakavisar den nu
bestämt. Kristus hotar ej längre med osalighet utan är
Vite Kristus, Adventets Kristus, barnet som kan le och
leka.
För visso är ej den äldre föreställningen alldeles borta;
han känner sig hårdhänt styrd av Kristus. Han har
återtagit sin ungdoms läsning av Thomas a Kempis. Han är
övertygad att den osynliga handen som styr honom ej tillåter
något lättsinnigt eller överdådigt liv. Strindberg ogillar
att man borttagit begreppet dygden och prisar Dickens’ tro
på dygden och på människans naturliga godhet i motsats
mot Buckles och Brandes’ strävan att nedsätta moralen
på intelligensens bekostnad. Han försakar på
Makternas bud kaffet som han dock så livligt åtrår. Men å
andra sidan hävdar han att de icke kräva askes. De
fordra exempelvis ej absolut nykterism, vilket Strindberg
bl. a. tror sig kunna sluta av nykterhetsivrarnes utseenden
som ej synas honom vittna om frid med Gud. Man är,
anser han över huvud, ej skyldig att i allt efterlikna
Kristus, ty vem kan förvärva den Fullkomliges fullkomlighet?
Ej heller vill han tro sin synd avplanad genom
Kristi försoning, det är hans egna lidanden som skola
försona den.
Över huvud behärskar den nya, religiösa åskådningen
visst icke hela boken. Tvärtom förekomma ideliga
återfall, uppdyka ideliga tvivel. En gång uttalar han rentav
tanken att hela frälsningsverket endast är en ofantlig
prövning som man tappert måste motstå. Ibland klagar han
över omöjligheten att uppfatta och förstå den Okändes
tal. Han återfaller till sin gamla fråga, om det ej kan
vara växlande gudamakter som kämpa om väldet därovan
skyn. Hos Paulus finner han skryt bakom ödmjukheten
och upplivar sin ungdoms motvilja mot denne »kolportörernas
profet». Kristus finner han nu rentav för mild,
när han frikänner äktenskapsbryterskan och därmed
lägger hyende under lösaktigheten. Strindberg vill ej vara
med om att undertrycka sitt hat till de onda, ty på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
