Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störa mannens ro utan lämnar denne i ljusare frid än
förut.
Nästa Kammarspel — de anföras här i samma,
förmodligen kronologiska, ordning som Strindberg själv givit
dem — talar ock om en viss ålderdomens ro, men denna
ro är från början till slut ödslighetens. Brända Tomten
— så beter stycket — erinrar till sitt uppslag om Debet
och Kredit från 1892. Här som där kommer en
långväga vandrare åter till sitt eget. Denna gång till sitt
fädernehem, som han finner nedbränt. Än mer, han finner
det avslöjat; alla möjliga gamla brott komma upp i
dagen; alla ha hatat varandra i det där kvarteret. Det är
närmast sin andra återkomst till Sverge Strindberg på detta
sätt vill symbolisera. Men han har gjort bilden levande
genom att medtaga vissa drag ur sitt individuella
fädernehem; styvmoderns gestalt skymtar; framför allt
återkommer här som så ofta motivet att han en gång skyllt
ifrån sig ett puts på sin bror men å andra sidan själv ofta
fått stryk för andras skull. Man ser att författaren har,
som han uttrycker sig, ett »tyvärr utmärkt minne». Detta
minne föranleder honom ock att finna hela människosläktet
värt att häktas. Men samtidigt hävdar han, liksom
han gjorde det i företalet till Fröken Julie och
inom kort skulle göra det i sina nya teaterartiklar, att
ingen människa är en »karaktär» i den meningen att hon
blött har en förhärskande egenskap. Varje människa är
en blandning av motsatser, av goda drag och onda.
Detsamma kan knappt sägas om livet. Ty det är
rysligt. »Det, är, övermåttan, rysligt». Dock är det även
något annat. Det är »upprepning och sammanhang».
Därmed har Strindberg i en kort formel givit en mycket
långt räckande karakteristik av sitt eget liv, både sitt
diktarliv och sitt enskilda.
Brända Tomten är ett realistiskt stycke, liksom
Oväder. Men dess realism är av en vida mer
fantastisk och symbolisk art. Dess föremål,
personer, händelser äga mindre betydelse i och genom
sig själva än genom de livsupplevelser hos diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
