Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos honom på ålderdomen voro mycket sällsynta. Gärna
bjöd han på små gästabud i sitt hem. Skådespelarnes
strävanden följde han med levande intresse, lovordade
dem gärna och formulerade städse sin kritik på
hänsynsfullaste sätt. Naturligt nog var han särskilt älskvärd
mot damerna. Han kallade dem stundom i sina brev
»Kära», en utmärkelse som från hans sida var mycket
sällsynt. Då de lyckats, sände han dem blommor och
några varma, finkänsliga rader. Så skrev han t. ex. till
Anna Flygare, teaterns främsta och djupaste kraft,
medan hon spelade i Påsk: »Varje afton nu känner jag,
både hur Ni gläds att ha fått komma upp i ljuset, och
hur Ni lider min Eleonoras lidanden. Författaren av
sorgespel glömmer ofta att skådespelaren kväll ut, kväll
in genomgår timmars kval för honom». Och då han
själv fått blommor jämte en hälsning av henne, svarade
han: »Tack för de oförtjänta blommorna! Jag är
visserligen icke den Ni tror mig vara, men goda ord äga
förmågan få en försöka bli den man ville vara». Man
förstår inför dylikt mer än väl att skådespelarne, män
och kvinnor, dyrkade honom.
På sommaren 1908 hade Strindberg, som han i ett brev
skriver, »fått äran teckna sig regissör» för teatern. Han
var dock ej egentligen med om att inöva någon annan
pjäs än Svanevit. De principer han som regissör ville
följa och sina teaterreformatoriska idéer överhuvud har
han utvecklat i några kritik- och programskrifter, främst
Memorandum till medlemmarne av Intima Teatern från
Regissören (1908). I anslutning till detta gav han sedan
ut små skrifter om Shakespeares Hamlet (1908), Julius
Cæsar (1908) — med ett, sannolikt något väl fantasirikt,
tillägg om »teaterkrisen och teatertrasslet» — Macbeth,
Othello, Romeo och Julia, Stormen, Kung Lear, Henrik
VIII, En Midsommarnattsdröm (alla i en volym 1909)
samt slutligen Öppna brev till Intima Teatern (1909),
innehållande dels en redan 1903 på tyska tryckt uppsats,
Ur några Förord till Historiska Dramer
— hans egna nämligen — dels uppsatser om dramatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
