Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teori och teaterteknik, dels slutligen små nya uppsatser
om Shakespearedramer och om Goethes Faust.
De reformatoriska idéer han utvecklade i företalet till
Fröken Julie har han i någon mån uppgivit. Han
finner dem numera alltför realistiska. Men därmed har
han ingalunda släppt sitt krav på naturlighet. Vad han
kämpar för är återgång till en ungdomligare, mer
osjälviskt hänförd, mer ofördärvad konst. Han finner
skådespelaren bäst, när denne spelar så att ingen tänker på
spelet. Han varnar för de stora skriken och rörelserna,
för allt uppskruvat och uppstyltat. Han underkänner
också en del hävdvunna teaterregler, såsom att man aldrig
får vända ryggen åt åskådarne, eller att före ridåfallet i
sista akten alla medspelande skola uppradas framme vid
rampen.
Hans egna huvudregler äro enkla nog. Den första är
att skådespelaren skall tänka sig in i sin roll — dock ej
studera och grubbla för mycket men väl leva sig in i
den, så att han är rollen under spelet. Icke ens den
minsta roll, såsom t. ex. en anmälarroll, får vårdslösas. Dock
vill han på intet sätt binda den spelandes personliga,
naturliga frihet. Han anser att författaren t. o. m. bör
överse med drag i spelet som stå i rak strid med hans
egna avsikter, blott spelet i sin helhet är gott.
Den andra regeln gäller samspelet. Man skall läsa och
tänka igenom ej blott ens egen roll utan hela stycket.
Strindberg klandrar skarpt sättet, att den ene uppträdande
avundsjukt söker »spela ihjäl» den andre, söker att
med för åskådarne omärkliga medel bringa honom ur
stämning. Å andra sidan skildrar han erkänsamt hur
särskilt damerna vid Intima Teatern hjälpa varandra med
klädsel och dylikt — de ha ju ej råd att hålla
kammarjungfrur — och utan knot spela huvudroller ena dagen och
stumma roller (folk) den andra. Det går genom dessa
skrifter en anda av godhet, som endast — men då kännbart
— avbrytes, när Strindberg indirekt anfaller någon
misshaglig skådespelare på en annan teater än hans egen.
Den tredje regeln förvånar det kanske en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
