Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftspråket i talspråksriktning. Det finns i hans stil många
skriftspråksformer som redan på hans tidigare tid
började bortläggas och sedan ha officiellt förföljts. I stort
sett kan alltså hans stil karakteriseras som ett
vittnesbörd hur subjektivt lidelsefullt ett korrekt svenskt
skriftspråk kan göras.
I fråga om rytm och satsfogning utmärker sig
Strindbergs språk framför allt för sin svikt. Det kan taga en
svikt uppåt, som ett vingslag; det kan taga en svikt nedåt,
som en snärt. I de första ungdomsåren var prosan något
jäktad med helst korta satser, gärna förbundna genom
tankstreck. Snart försvann jäktet, åtföljt av tankstrecken
men efterträtt av en ungdomligt nervös friskhet. En
viss nervositet förnimmes ännu i Röda Rummets
ivrigt snabba lopp genom det ena drastiska motivet efter
det andra. Knappast märkbart nervös var däremot
Strindbergs stil i början av 1880-talet. Det finns däri intet
sönderhackat, intet staccato. Där finnas ej heller några
stämningsfyllda pauser, utmärkta genom tre prickar e. d.
Skildringen flyter fram i en jämn och trots farten säker
ström. Dock äro satserna antingen korta eller uppdelade
i korta moment, så att läsaren aldrig på en gång behöver
uppfatta mer än han direkt kan fatta. Som prov må
citeras ur Utopier (Återfall) skildringen av hur Paul
fostrat upp en téros:
Han hade vårdat den i fem år som ett barn. Med darrande
hand hade han gjort den ömtåliga operationen, då han fäste den
dyra ympen han fått resa två mil efter på den vilda stammen
han ur frö dragit upp. Han hade förbundit såret, tvättat det,
skött den lilla telningen som en sjukling; skuggat henne, vattnat
henne; tvättat hennes blad från mjöldagg; haft henne i sitt rum
om vintern, där han för hennes skull försakat sin kära
tobakspipa. Han hade vårdat henne i fem år; hon var en anhörig,
en medlem av hans familj. Han hade sett hennes första
blomsterknoppar, och hans barn hade skrikit av glädje, när hon
slagit ut sina sammetslena topasgula blad, som voro mjälla som
barnkinder, och hans hustru hade kysst dem.
Den längsta meningen, den tredje, är som synes
uppdelad i en mängd smådelar skilda medels semikolon.
Mycket ofta följer verb efter verb, anknutet icke genom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
