Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan blott genom komma (asyndeton). Vidare börja alla
meningame utom en med samma ord: han (anaphora);
därigenom får man intrycket av att de födas slag i
slag, ur samma tankerörelse. Märk även att relativsatsen,
inledd av som, i sista meningen kan utan vidare skiljas ut;
likaså fast mindre lätt relativsatserna utan som (inledda
med han) i andra meningen. Därigenom verka dessa
satser som självständiga inskott, vilka kunna uppfattas
för sig och ej nedtynga meningens byggnad i dess helhet.
Nervositeten återkommer i viss mån senare under
80-talet, någon gång avlöst av trötthet. Efter omvändelsen,
ja redan före densamma blir stilen mindre ungdomsfrisk
och snabb, medan ett nytt element av tankfull stillsamhet
tillkommer. Men den har mycket av sin gamla karaktär
kvar. Man ser detta t. ex. på följande stycke taget på
en höft ur hans mest lågmälda och rofyllda bok Ensam:
Det första man i ensamheten kommer till är uppgörelsen med
sig själv och det förflutna. Det är ett långt stycke arbete, det,
och är en hel uppfostran i självövervinnelse. Men det är ju det
tacksammaste studium att känna sig själv, om detta är möjligt.
Man får visserligen anlita spegeln ibland, isynnerhet nackspegeln,
ty eljes kan man inte veta hur man ser ut på ryggen.
Här finns intet snabbt uppradande av verb efter verb,
ingen följd av meningar som börja med samma ord; inga
asyndeta eller anaphoræ. Men meningarne äro alltjämt
korta. Märk ock hur andra meningen får svikt genom
det lilla inkastade det. I slutet av tredje meningen
tillsättes helt oväntat en ny liten sats: »om detta är möjligt».
Däri ligger något för Strindbergs stil särdeles typiskt.
Mycket ofta avslutas en mening med en eftersläng, som
giver en ny skiftning åt huvudmeningen. Så är även
fallet med den sista meningen som för övrigt i sin helhet
är en de föregående nyanserande eftersläng. Från och
med isynnerhet följer en oväntad tillsats som giver en
lätt skämtsam biton åt det föregående djupa allvaret.
Denna smak för korta slängar eller slag är det som
giver dramatikern Strindberg hans makt att forma
korthuggna repliker. Det var därför som han i sin ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
