Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man gör inom sinnessjukläran den grundväsentliga
skillnaden mellan den skräckförföljde och den verkligt
sinnessjuke att den senare betraktar sina inbillningar som
verkliga, den förre däremot är medveten om dessas
sjukliga natur och söker bekämpa dem. Nu var
emellertid Strindberg högst medveten även om sina
sinnessjuka villor och deras natur. Han led faktiskt av
dylika villor redan under tid han gällde som frisk, men han
föll å andra sidan aldrig helt i sinnessjukdomens våld.
I fråga om förföljelsemanin, sjukdomens mest utpräglade
sida, synes han visserligen länge ha varit föga medveten
därom, och detta, märkligt nog, ej minst före den
svåra krisen. Under krisen skärptes denna mani
fruktansvärt, men den tidigt började avlösningen ledsagades
av en växande aning om sjukdomens art. Denna aning
växte aldrig till en klarhet stark nog att utrota
sjukdomen, men den tynade icke heller bort utan fortlevde,
alltjämt motverkande densamma. Med förföljelsemanin
sammanhängde hos Strindberg envisa föreställningar
(särskilt rörande kvinnan) som man väl må hava rätt att
kalla tvångstankar. Till dylika tvångstankar kan väl
ock i viss grad hans tro på »Makterna» räknas [1]. Men
om det hör till tvångstankarnes art att de på den sjuke
göra intryck av något främmande som i strid med hans
vilja tilltvingar sig uppmärksamheten, så torde man få
vara försiktig med att kalla Strindbergs envisa villoideer
tvångstankar. Föreställningarne om kvinnans illistighet,
makt, otrohet, mordlust o. s. v. tedde sig näppeligen för
honom som främmande, påtvungna. Däremot kan detta
i någon mån ha varit fallet med tron på Makterna, dock
knappast så att denna tro tedde sig som sjuklig och i varje
fall blott till en början, innan den blivit verklig religion.
I detta sammanhang må erinras om den lust att
upprepa rimmande ord med ofta lösligt sammanhang vilken
framträder i vissa dikter (se Ordalek och Småkonst).
Denna lust, en välkänd art av sinnessjukdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
